Aftonbladet – 28 maj 1850, sida 1

uirymme de upptaga. äl d staden Montmartre. Likaledes hafva fiera soldater blifvit arresterade derföre att de i kasernerpa utbredt socialistiska läror. Ea af de populäraste representanter, Agricol Perdiguier, kallad Avignonnais la Veriu och f.d. handtverkare i Faubourg S:t Antoine har mycket inverkat på befolkningen derstädes. Han har uppmanat arbetarne till lugn, äfven om p : arrestera den socialistiska valkommittåe publikanska redaktörerna, ja till och med a! sentanter af Berget. Hans ord hafva bli ottagna med bifall och mycket bidragit att gifva det sansade partiet öfvervigten. Lord Normanby uppehåller sig ännu i Ve der han en tid vistats; han kommer Paris och synes alldeles icke ämna lemna F Underrättelsen om biläggandet af denna :sist samt utsigten om den nya vallagens antagande rued stor majoritet åstadkom ett stigande i statspeposren af 4 procent. (Se gårdagsbladet.) Det sednaste numret af Le Napolgon innehåller en pompös artikel om det franska sändebudets återkallelse från London och gifver äran för gerna hjeltemodiga nationella handling åt Arfvingen till det odödliga namn som för alltid är inristadt på S:t Helenas klippa och bviiten det tillkommer att upphäfva sig till hämnare för vår långvariga förödmjukelsen. E Indgpendance Belge meddelar ett cirkulär som den påfliga nuntien i Paris utfärdat till nN biskopar för att meddela dem påfvens åsigt c nya undervisningslagen. Det medgifves 2: liga bestämmelser strida mot kyrkans hä I såsom t. ex. statens inspektion öfver de minarierna, äfvensom att andra punkter öfverensstämmande med den biskopliga t. e. att sitta i det högsta undervisningsrådet dan af protestantiska och judiska prester. Upprättandet af allmänna skolor för barn af ciika bekännelser har äfven förekommit påfven betänkligt. Emellertid är det hans mening, att kyrkan, äfven om den icke kan gifva sitt bifall till hvad som strider mot dess principer och rättigheter, likväl ofta, i Isjelfva det kristliga samhällets intresse, kan underkasta sig ett offer, som icke är oförenligt med desg existens och pligter, på det att den icke mätte utsätta religionen för större fara och en ännu Vanskligare ställning. I Och Frankrike har till och med, beter det wviI dare, från början af detta århundrade 2 fvit exemrsailles, sen till I pel af stora uppoffringar för att bevara understödja den katholska religionen; och def landen, i hvilka samhället för närvarande befinner sig, äro :Iså betänkliga, att man måste använda alla krafter för att frälsa det.n Biskoparne åläggas derföre att taga plais i undervisningsrådet, men att der uppträda med folkomlig enighet, med mod att försvara kyrkans riit, att med Jall kraft häfda den katholska läran och söris för att undervisningen blifver enlig med den. Lyckas det I dem icke att genomdrifva dessa åsigter, så få de underrätta sina församlingar derom och söka medel att meddela dem det, som de icke kunnat införa i skolan. I afseende på de blandade skolorna :åläggss de att af all makt sörja för att i de församlingar, hvarest sådana finnas, särskilda skolor stiftas för katholska barn, på det att dessa icke måtte blifva sngripna af den religiösa indifferentism, som gjort så stora framsteg både i Franksike och andra länder. Biskoparne skulle slutligen hos de katholska försami prägla den grunddogm, att ingen frälsning finnes utom den romersktkatholska kyrkan. Utrikes ministern de la Hittes i går omnämnda skrifvelse, geriom hvilken Droyn de Lhuys återkallas från London, upplyser i detalj anledningen till den uppkomna schismen med Eugland. Det torde derföre intressera läsaren att taga notis af densamma. Den lyder som följer: Min Herre! Såsom jag i går hade äran underrätta eder, har konseljen: haft. rådplägning om det engelska kabinettets svar på den begäran, som vi uppdragit er att framföra. Genom mina föregående depescher torde ni kunna ana hvad beslut republikens regering fattat. I välviljans och fredens anda hade Frankrike beslutat sig att träda emellan med. sina goda tjenster, i ändamål att på hederliga vilkor bilägga den tvist, som upp: stått mellan Storbritannien och Grekland. Man hade öfverenskommit att de af England redan i verket satta tvångsåtgärder skulle suspenderas under bemedlingstiden, och att om något af den franska medlaren såsom antagligt ansedt förlikningsförslag skulle förkastas af den brittiske underhandlaren, så skulle denne sistnämnde först höra sig före i London, innan han åter toge sin tillflykt till tvångsåtgärders användande. ; Vi hafva erhållit de bestämdaste Töften i afseende på denna tistnämnda punkt, De hafva icke blifvit hållna. Deraf föranleddes den beklagansvärda påföljd,att i samma ögonblick, som ett förlikningsförslag, direkt afhandladt och definitivt afslutadt emellan kabinetterna i Paris och London, var på väg till Athen, hvarest dess hufvudpunkter. redan voro kända, i samma ögonblick måste Grekland, ånyo anfallet af den brittiska sjömakten, i truts af det franska sändebudets lifliga föreställningar,. utan diskussion antaga ett vida strängare ultimatum för att undgå fullkomlig ruin. Då vi erforo detta öfverraskande resultat af vär bemedling, så ville vi deri endast se följden af något missförstånd; vi hafva KHoppats att kabinettet i London skulle upprätthålla det med oss afslutade förlikningsförslag och såsorm icke skedda betrakta de beklagliga händelser, som endast egt rum i följd af ett med oss afslutadt fördrags brytande. Ni har erhållit uppdrag att frambära en dylik anhållan ; då denna anhållan icke fann gehör, hafve vi ansett att förlängandet af edert vistande;i ITomdon icke var förenligt med republikens värdighet. Republikens president har befallt mig anmoda eder att återkomma till Frankrike efter att hafva ackrediterat hr Marescalchi i egenskap af charge daffaires. Likaledes har han befallt mig att för eder uttrycka republikens styrelses fullkomliga tillfredsställelse med det nit, den, skicklighet samt den på en gång försonliga och bestämda anda, som ni oupphörligt ådagalagt vid bedrifvandet af underhandlingar, hvilkas framgång.icke berott på eder. Ni täcktes uppläsa denna depeseh för Jord Palmerston. Lahitte, : ; Utrikesmioister. I en korrespondens från Paris af den 148 Möaj läses bland annat följande: Ludvig Bonaparte har redan längre tid stått i ett temligen främmande förhållande till sin f. d. inline vän lord Normanby; Det har lyckats den ry: ;skå, särdeles den qvinliga diplomatiens konster, att ngifva prinsen begrepp om fördelarne af en rysk ? ulians. Presidentens politik har på sistone blifvit jådan, att ett närmande till Ryssland kan blifva garka naturligt. Den ryska alliansen är homogenare, len passar bättre för Elyses intressen än den en