Aftonbladet – 27 maj 1850, sida 8

Vid Brukspatronen Hr C.0: Westins graf den 44 April 1850. Nyss i vintrens armar fången, slumrande naturen låg, Köldens broder, nordanstormen trotsigt höll sitt segertåg Öfver dalens frusna drifvor, omkring mossig klippas brant, Röfvande ur trädens kronor mången rosig diamant. Hastigt kom ett bud från söder: Vårens drottning träder opp! Tystnad stormen skyndsamt flydde, gömde sig på fjellens topp! Solen slet ifrån sitt anlet slöjan, väfd af frost ech snö, Ösoh dess varma bl ckar logo öfver skog och daloch sjö, 8 ppbekransad vår är kommen, lifvets glada jubelfest, Aningens pokal står bräddad med bvad hoppet eger bäst, Emot högblå hiwmel stiger lärkans glada simfoni, Oeh i menskans bjerta knoppas kärlek, frid och barmon:. Tro ej vårens lif, ej glädjen, ej den högblå himmelen! Tro ej hoppat! ty när höll det-sina fsgra löften än? Dystra tanke! nns då inga fyllda löften på vår jora? Ack jo! sorgen talar sanning, döden, graven bålla ord, Såleds, blott att få dig spegla i. en hopplis sorgens tär, Sol! — du ur ditt vinterläger upp på klarmnad himmel går Qeh du Vär, så rik på löftea! — Förstå blämman, som u gar, Skänkte du den blott att dermed smycka en älskac gra Främling! frågar du hvem gömmes i den grafvans slutn: famn 01 i tusen sorgsna bjertan läser du den ädles namn. Mången tårfylld blick förklarar tacksamt hvad den död. . var: Kärleksfull ech huldrik Mdke, trofast Vän och ömsint Far När? — som emot bonom — lyckan under tusen bilder ler Undra 6), om han mad saknad steg frånlitvets Röjder ne I dön mörka grafvens sköte. Kärlekens oeh hjertats ban: Slitas icke utan smärta, holas ej af tidens band. Sorgsna, öfvergifna Maka! hyilkens kärlek sorgklädd står fom en engel vid hans urna, gjut din saknads bittra tår Han, hvars Psyches-vinge friad blifvit ifrån jordens stofi Skall dig ofta smeka än i vindens flägt och blommans dof Barn! somiännu oerfarne, saknen stödet af hans hand Be! till or Uäns ande blickar ömt ur hvarje stjernas brant Glädes, att I troget vandren på den väg han visat bal Manar godt för eder välgång hos de faderlöses Far. Sof i frid! Ditt namn Skall lefva! O hur mången lidand -Gömmer ej al dig ett I :e, böljdt uti välsignelse. Ur mitt hjertas djup jag gifvit allt, det bästa jag förmå På din gra! en eakel blomma, fuktad af en tacksam tå H..H. nn