Aftonbladet – 27 maj 1850, sida 4

propositionen i sin helhet, d. v. s. det begärda anstaget af 9 629,910 francs beviljades (såsom förut blifvit omnämndt) med 462 röster mot 498. LITTERATUR. 1809 och 1810. Tidstaflor af C. A. Adlersparre. FÖRRA DELEN. (Slut från JM 444.) Dessa utdrag äro hemtade ur de 3 första kapitlen af förf:s 1:a Tidstafla. I det 4:e anställer förf. en räfst med den under dylika förhållanden tillkomna regeringsformen. Förf. anser någon särdeles djup biick i statsiäran icke erforderlig, för att vid första ögonkastet på 1809 års regeringsform genest märka att de ständer, som fattat och till gällsnde lag bestämt och or rat denna samling sl beslut, likasom haft en viss oro att komma ifrin hela statslagstiftningen, hvilket åter åt regeringsformen gifvit ett tycke af hastverk. Förf. tillägger att Hertigens otålighet att få regeringsformen färdig bidrog säkerligen mycket till dess ofullständighet. Denna erinran begagnas till inledande af en :ång digressionv, öfver icke blott Carl XI:s andel i hvad 1809 års Constituante, uträttale, utan äfven öfver den pye konungens karaktär, och öfver hans ställrivg till f d. konunsen, samt till partierna och partiledarne. Biagorna till digressionen äro interessanta. Bland lem förekomiaa äfven några om general Gripenberg och expeditionen till Ratan, hvilka böra ill klassen af de ofvan ontydda upplysningarne sfver par i-vanstållningarne i Sveriges häfder. — General Gripenberg, — yttrar förf:in — ;bar nog änge fått i finska krigets snraler sky!dra såsom en örrädare, och de:ta med mycken orättvisa. Tiden orde vern inne att något lyfta på den hittills ogesomträrgliga slöja, som döljer ifrågavarande episod krigshistorien, för al:, Om möjligt, gifva förijenten dess fränröfvade rätt tillbska. General Giipeuberg, född den 44 April 4754, distingerade sig under 4788 års krig, företrädesvis un!er Stedingks befl, och blef derigenom tidigt chef ör Tavastebus regimente. Vid utbrottet af 4808 rs krig tiliförordnades han af general Klerker. som og befäl t öfver armeen under excel!lensen Klingpors frånvaro i Stockholm, till generaladjuant. svenska ermeen hade nätt och jemt tid att blifva smmandrsagen vid Tavastehus, der Klerker och Grivenberg bestämdt trodde att ryssarne skui!e bli slagca, ch hvarigenom Sveaborg måbända hade kunsat fräl8 s.— då Klingspor med sin af konungen utnämnde g neraladjutant, grefve Löwenhjelm, inträffade derg ides. Klerker och Gripenberg sökte förgäfves att f;-må Klingspor att fullfölja deras plan. Armeen sattes i rörelse till att fortsätta reträtten åt Österbut:en. Gripenberg, som bhede tillvunnit sig grefve LöWw ahjelms synnerliga aktning, utnämndes i början :I generaladjutant för yttre ärenderna. Men i ans 2ode till chefens för 3:dje brigaden, generalmajor Nummez höga ålder, tillförordnades Griperberg att sOttaga nämnde brigad, som var bestärnd att tega väsen genom Björneborg åt Wasa. Anrda till närheten af Brahestad hade 3:dje briaden ständigt såsom arritregarde strängt varit anatt af den öfverlägsna fienden. I förtrytelsen härifver beslöt Gripenberg att på eget bevåg försvara ig vid Yppiu eller Viret pass. Under full bateli xommer generaladjutant Löwenhjelm ridande til Gripenberg, frågande denne: huru hen vågar, tvårt:mot konungens uttryckliga befallning, inläta sig uti n allvarsam effår med den öjverlögsra fienden? Gripenberg svarade med någon otålighet, att han inskade, det befälet öfver arritregardet måtte anörtros åt någon annan, i fall det icke kunde tillåas honom att straffa ryssarne för deras oupphör.isa påhängsevhet. Den modige generat Löwenhjelm, väraf särdeles frepperad, var icke svår att öfvertale; han lofvade utverka grneral en chefs tillstård till bata!jens fortsättande. Återkommen med detta tillstånd, öfvertog ban sjelf befälet öfver kavalleriet på isen och blef, som man vet, sjell fången i följd af sitt måhända öfverdrifna med. Om aftonen, samma deg då Griperberg bade inwräffar i Brahestad, inbjöds han till scupt hos general en chef jemte flera andra. Under måltiden proposerade Klingspor en skål för Gripenberg — såsem dagens hjelte, — oeh efter måltidens slut inkallades ban uti särskilt rum af Klingspor, som nu utnämnde honom till generaladjuient för sm en i stället för Löwesbjelm, som, förmodligen genoni de loford ban uttalat om Gripenbergs 1n.od m. m., var en orsak härtill. Gripenberg svarade: att armeen var i behof af en generaladjutant, ecm var yngre och derigencm ägde en större besparivg af fysiska krafter äm han. På Gripenbergs förslag. att Adterereu z vore den rätta mannen, svarsde Klingspor i början: .honom tager jag ta mig tusen djeftar feken.; Han lät dock slutligen öfvertala sig dertiv. Den egentliga orsaken till Gripenbergs vägtan att efterträda Löwenhjelm var dock, att han ej drog jemnt med Klingspor. Detta yppade han för sin äldste son, som tjenstgjorde hos honom såsom brigadens fältmätningscfficer. Denne hade nemligena infunnit sig i federns qvarter om aftonen sent coh fick, vid faderns återkomst från Klingspor cch således omedelbart efter händelsen, kunskap derom. D5 sonen med tårfulla ögon Tttrade sin förvåning öfver federas afslag, på ett sätt som gränsade will förebråelse, svarsde Gripenberg: du vet icke, mitt barn, huru stor — — Klingspor är. Alltid, då det kunde Jå bra, skulle ham tillvälla sig hedera, och alltid, 1å det kunde gå illa, skulle han skjuta skulden på mig, 0. s. v. Adlercreutz bevisade, att han bättre in Gripenberg förstod konsten, huru Klingspor skulle sehandlas. Den sistnämnde blottstaitde sig aldrig i någon batalj. Adlercreutz styndede alhid att änföra den delen ef armeen, hvilkens feva ban vär i tillfälle ett dela. Han ingaf sjelf en skriftlig röpport ) Det bör märkas, att Klingspor icke ver väl med mängden af finska armeens regementschefer, cch kanhända Adlercreutz Var en af dem, som mest varit i delo med honor. Adlercrewz hade dessutom blifvit illa noterad i höggvarteret.