Aftonbladet – 25 maj 1850, sida 3

och glödande värma. En fin herre smög sig in i det oerfarna barnets hjerta. I början gaf ban sig ut för subaltern!jensteman och flickan trodde honom. Hen lofvade henne äktenskap; hon trodde honom och gaf honom allt allt hvad hon ägde, utan betänklighet. Först sednare fick hon kunskap om hans stånd, då det redan var för sent Hon kände sig blifva moder. Han erbjöd henne penningar. Hon var stolt och stod på sin rätt. Han stötte henne skonlöst bort. Hon hade ingen i verlden mer än honom och en gammal moder som dog. På hennes dödsbädd måste hon låta förlofva sig med arbetaren, för hvilken hon väl hyste aktning, men icke kärlek. Hon vågade icke yppa sin vanära för den döende modren. Sedan hon begrafvit henne, skref hon än en gång till den bjertlöse och skildrade för honom sin rysliga belägenhet. En mördare skulle hafva hyst medlidande med henne och ilat till henne; men förföraren svarade icke, utan sände en. dålig vinna till henne. Tacka er Gud, Comtesse, att ni icke känner sådana qvinnor. Med harm tillbakavisade flickan len trolöses förslag. Han begärde nemligen att hon skulle bedraga den hederlige arbetaren och taga honom till man. Folket har bevarat sin ärlighet, Comtesse. -Hennes beslut var fattadt, hon ville dö. Hon störtade sigi Spree. : Et ;lädtigt sällskap, som gjorde en lustfärd till sjös, kom till det ställe som flickan utvalt. till sin graf. Jag befann mig med på båten och såg en menniska ögonskenligen nära sin andergång. En man störtade sig utan besizn; g i floden och räddade den olyckliga, hvilken jag tog till mig. Hon förföll i em svår sjukdom, som hon lyekligt genomgick. En följd af bennes sjukdom var ett missfall. Barnet vår dödfödt. I går gick hon ut för första gången för att se Lill mig, bekymrad för mitt lif, emed:n hon visste att jag var med vid tyghusets stormning. Dittills bade han hålit sig förborgad, hon ville icke se någon menniska. Då hon kom ut på gatan, såg hon en uppretad folkhop, som lutit en ring. Innanföre stod arb taren, i begrepp att 1tkräfva blodig hämnd af hennes förförere. Af skräck och asa kunde hon icke tala, endast sina händer hopknäpp!e hon, bedjande om förbarmande. Arbetaren kunde i detta ögonblick ieke anse henne för annat än en wålöad, uppstigen ur grafven; Hans sjil hade lidit mycket under dena sednaste tiden. Folket förlorar ofta sitt förstånd af kärlek, Comtesse. Arbetaren störtade tilsammans och förfövaren for bort i en grann vagn vid sidan af en ung dam, om ännu är hans fästmö, beskyddad af en man, hvilken, nligt hvad jag med säkerhet vet, älskar damen och stum illbeder henne såsom ett helgon. (Forts, följer.)