Aftonbladet – 24 maj 1850, sida 3

Må packet sönderslita mig!s sade den: gamle aristc kraten halfhögt. Om jag blott en gång fått näpsa pöbel för dess nedrighet, vill jag gerna dö. För öfrigt är k: naljen fegla Pappa, pappa! bad Wanda, pekande på den blek modren, som låg: sanslös. Denna. syn tycktes återföra grefven till besinning han lutade sig bekymrad ned till den afdånade. Legations sekreteraren ansåg ögonblicket gynnsamt att underhandi med motståndarne, som ännu stodo i massa omkring vagnel Mina herrår,, sade han, framtagande sin börs, h: godheten att släppa oss fram och mottagen denna obetyd liga vedergällning. ; Detta höfliga språk med sin silfverklang förfelade ick att göra intryck på de närmaste. Sinnesstämningen syr es. blifva mera gynnande. De knutna näfvarne. ochd nöjda påtarne sänktes. Några röster fortforo--dockåt ropa: pVi behöfva icke deras pengar. Slå ibjäl de. hundarne: Legationssekreteraren utdelade blanka tha!erstycker De hotande fysionomierna blefvo vänligare, Mängden ge västan så mycket rum, att kusketi genom en skicklig vänd ning kunnåt komma undan med ekipaget. Faran var förb Kronheim, Kronheim, hur skall jag kunna tacka er! itropade Wanda högt med strålande ögon. Er själsnär faro Har räddat oss allä. Tag här och gif folket. Med ett tjusande leende framräckte hon sin börs til ronom. Hittills hade Rolf varit en nästan likgiltig åskådar f det uppträde som föregick i hans. grannskap. Han had vållit-sig i bakgrunden. Han längtade efter en stor strid åsom den 18 Mars, Han föraktade detta småsktiga tu nult och brydde sig ieke derom. Då den gamla grefvel alade, erinrade han sig dunkelt att en gång förr bafvi jört denna rö.t, Håfva sett denna gestalt. Aristokraten ljerfhet förargade honom, men att tillintetgöra en ensam )erson syntes honom likväl vara för obetydligt. Det mål om han gjort till sin uppgift var konungadömets störtand: ch republikens införande. Hans hömnd åsyftade någo ing stort,