Aftonbladet – 24 maj 1850, sida 3

——— sr fackelskenet, stegrade sig, sattes derefter i fullkomligt ra seri genom några piskråpp och rusade rakt in i folkhoper Ögonblickligen -var ekipaget -omringadt af vilda män oc skrikande.qvinnor. I den. öppna vagnen sutto fyra per soner: Grefve Selz: med grefvinnan samt dottren Wand och legationssekreteraren, hvilka voro på återvägen hemå från en visit. Ned med dem skrek folket; slå ihjäl dem, de öf vermodiga!v Några personer stodo i begrepp att rycka upp vagns dörren. Den gamla grefvinnan hade dånat. Wanda sat blek och tyst; legationssekreteraren darrade ovillkorligei vid åsynen af dessa vilda, hotande gestalter; endast grefve: restesig modigt upp. Under vägen hade han redan hör talas om anfållet på tygbuset samt sett åtskilliga persone släpa med :sig byte derifrån genom gatorna. Han. känd djupt den skam son Preussens ära lidit genom detta van helgande af dess. väpenära. Hatis vrede var oförenlig met någon besinning. JEn gång försatt raseri, förmådde; ha icke mer sansa7 sig: Dillfället syntes honom gynnande at uttala sin länge återhållna ovilja mot folket, att låt: kanaljen, som han kallade det, känna sitt förakt. I sir förblindelse glömde han den fara som hotade både bonon sjelf och hans närmaste. Han hade rest sig upp i vagnen Hans höga gestalt antog en stolt hållning. Hans sträng: ansigte, som flammade af vrede, uttryckte-lika mycke förakt :och vämjelse, som förargelse och harm: : Tillbaka! ropade han med dundrande stämma till de närmaste, tillbaka pack och spetsbofvar; befläcken icke min vagnsdörr med edra tjufhänder. Finns det då inger makt mer för att betvinga denna pöbel, som i natt föl eviga tider besudlat fäderneslandets ära? Hvad ni gjor i dag, är oerhördt. Tntet folk på jorden skall anse de för möjligt.n Stoppa igen käften på den gamle sladdraren!s ropade Pn-reslig man till de närmast stående. sa ibjäl honom! skrek folket, som blef allt mer ho. För. Guds skull, berr grefver, hviskade legationssekre eroren, betänk att vi äro i hopens våld