ciationer, blefve på ett tillfredsställande sätt utredt. — Red. torde-framdeles återkomma till några anmärkningar angående detta ämne. — Redaktionen af Aftonbladet har blifvit anmodad att meddela följande svar på en i sårdagsbladet införd förklaring: Hrr Trägårdh och -Renhult säga sig hafva dröjt ned: att aflägsna den skugga vi med eller utan afsigl kastat på dem, i hopp att Reform sjelfmant skulle rätta det osanna i sin uppgift. Vi anse oss böra lemna hrr.T. se R. vårt svar härå, och det blir: att det förefaller oss högst kuriöst att de herrärne kunna så tala, då hvarken de eller någon annan jttrat till oss något, som kunde tjena till vederäggning af hvad vi sagt. Sålunda har det ju varit ss omöjligt att rätta det möjligen falska i uppgifen? Oss synes att hrr T. R. bort hafva den ;rannlagenheten, att först konfrontera sig med oss i len saken och sedan, om detta icke medfört önskad rerkan, vända sig till någon annan med sina förclaringar. Detta är den vanliga proceduren, hvarom vi troligen ej behöfva upplysa? Hvad iör öfrigt hrr T. R. säga: att de, som ria män i ew frill land icke behöfva begära tilåtelse af någon för sitt handlingssätt, så är det viserligen mycket vackert sagdt, men å andra sidan 1tesluter det icke friheten för pressen, att gilla eller cCtandra detsamma och det i enlighet med den tanka nan fattar om saken; denna frihet firutsätter likväl ifven att upplysningar i saken kunna meddelas. Slutligen få vi förklara, att vi hvarten vilja brr Trägårdhs och Renhults eller någon annan mennikas ofård, lika litet som vi kunna tro, att vi bruit stafven öfver någon, derföre att vi sagt, att han jeskat med uppvaktningar hos Konungen. Att uppakta Konungen är mycket loyalt och bör, enligt vår tanka, snarare lända till båtnad än vanheder. Redakt. af Reform.