Aftonbladet – 24 maj 1850, sida 3

Först då han hörde Wandas röst, blef han uppmärksammare. Denna röst tycktes honom vara bekant. Den unga grefvinnans: bild, som den förfärliga natten med qvinlig mildhet bad för Dörner, hade djupt inpräglat sig hos honom. Namnet Kronheim, uttaladt af dessa läppar, upprörde honom på ett fruktänsvärdt sätt. -Pietisten hade vid folkförsamlingen i sin dödsångest för machinarbetaren uttalat namnet på Maries förförare. Fan bette Karl von Kronheim. Dessa tre ord voro med eldsdrag inskrifna i Rolfs bjerta. Efter ett häftigt språng stod Rolf framför-de frustande hästarne, just i samma ögonblick som kusken gaf dem piskan för att fly undan. Med sin jättestyrka fattade machinarbetaren de ilande hästarne i tygeln och sskrek ett dundrande: håll! Ånyo trängde mängden sig omkring vagnen. : Baron von Kronheim, baron von Kronheim! ropade machinarbetaren, som var nära att återfalla i vansinne. Hvad vill ni mig? frågade legationssekreteraren, som ånyo tog eftef sin börs, troende sig i Rolf eudast se en person, som ville påminna att ban blifvit utan, vid penningeutdelningen.. I 4 in 5 Pengar och-aldrig antal. än pengatits?skrek Rolf all: deles utom sig, ryckande börsen ur båronens hand och kastande den med förakt ifrån sig.; SMedl pengar: tro de rika sig kunna köpa allt, och betala allt, om det ock vore ett mord.n : Legationssekreteraren bleknade, då han såg det förfäriga uttrycket i machinarbetarens miner. Darrande fråsade han: ,Hvad önskar ni då mer? z Blod, ditt blod! dundrade macbinarbetaren, för bennes skull, som du förfört och mördat. nJag förstår er icke,, stammade legationssekreteraren, kakad och gripen af en förfärlig aning. Marie, Mariel snyftade Rolf under en bäftig smärta, Af raseri och grämelse utpressade tårar strömmade utför ans förtärda kinder. Gnisslande bet han ibop sina tänder å att blod flöt från hans läppar: (Forts. följer.)