BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849. J Roman ar MAX RING. SEDNARE DELEN: WANDA. Så mycket bättre! anmärkte venstra centerns ledare som med välbehag gungade på en beqväm länstol och un: derstundom kastade en blick i den midt emot befintlig: trymåen, från hvilken hans sköna manliga bild, som väckt beundran till och med i aristokratiska fruntimmerssällska per, log emot honom. Han såg sig i andanom redan ut rustad med ministerportföljen. Församlingen antog sin utmärkte värds motion och hvarj gäst lofvade honom sitt understöd. . En schlesisk deputerad, som tillörde yttersta vensterr förde samtalet på adressförslaget. Jag anser hvarje adress för onödig tidsspillans, an märkte han med skarp ton. Vi veta alla, att denna par lamentariska form är obetydlig och utan vigt. Man spe lar ett narrspel och oss passar det al!rs:minst att slösa bor vår tid med frasmakeri, Jag anser likväl en adress för nödvändig, sade kapla Dev, som efter sin vana histigt uppskjöt sina gyllene glas ögon, innan fan. talade oDe pirlamentariska formere måste vi bibehålla, mina herrar. Hvarje minister skal göra en adress till kabinettsfråga. , Hör ni den bivande ministern ? sade den schlesisk deputeraden med mai öst le-nde till sin gränne. Hur kan man deraf göra en kabinettsfråga? frågad öfvertribunalsrådet ilrigt. Hvarför har man för oss ick framlagt organiska lagar? Ingen kommunalförordning, in gen förordning angående feodalbördorna, denza skam fö vårt århundrade, detta föråldrade privilegium, som utsu ger våra bästa provins:? Patows Denkschrift är ick på rågot sålt tilfredställande, Ett tror jag mig dec kunra lofva, nemiigen au sådana lagförslag som ministd ) Se A. B. JM 8y-—92, 94, 97, 400—103, 105—108, 114—112