Aftonbladet – 23 maj 1850, sida 3

slagne . . . A . 430,000: —I; hvaraf dels äro beviljade att utgå för fängelset i Eskilstuna . . 9,100:-— dels ock tillstyrkte att användas för nytt fängelse i Wimmerby . . . . . 7,500: — : och för. d:o i Carlshamn -.. 8,333: 46. 04,933: 46. utgörande således återstoden . . -. 105.066: 32.: Remisshandlingarne återställas och bifogas i underdånighet utdrag af styrelsens protokoll, innefat-l tande en ledamots skiljaktiga mening; framhärdande styrelsen Cc. Lika lydande med det hos kongl. styrelsen öfverl fängelserne förvarade koncept, intygas Ex officio E. A. F. Lindencrona. Utdrag af kongl. styrelsens öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket protokoll, hållet i Stockholm den 26 Februari 4850. S. d. Föredrogs Kongl. Msj:ts nådiga remiss den 45 innevarsnde miånsd, uppå gjord underdånig framställning rörande uppförande af pytt cellfängelse il. Kongsbacka; och beslöts, efter läsning af handlingarne, underdånigt utlåtande af innebåll registratu-: ret omförmäler. Ifrån beslutet var kansliledamoten Cederschiöld skiljaktig och utlät sig sålunda: Den öfvertygelse, som jag sedan lång tid tillbaka hyst om cellfängelsets ändamålsenlighet, alltid såsom ransskningshäkte, och i många fall även såsom strafffängelse, har visserligen blifvit ytterligare stärkt genom den erfarenhet, som jag i afseende derå under sednare åren varit i tillfälle inhemta; men då, efter mitt omdöme, det icke gör tilifyllest, att cellfängelset i arkitektoniskt hänseende är väl inrättadt, utan, för möjligheten att deraf fortfarande erhålla de åsyftade goda verkningarne, såsom ett oeftergilligt vilkor äfven erfordras, att detsamma förvaltas på ett fullt i. ändamålsenligt sätt, hvartill hörer att en strängt kontrollerad allvarlig tillsyn oafbrutet deråt egnas, så har jag hus mig stadgat den öfvertygelsen att del! för Sverige välgörande verkningar, som man eger ili! grundade anspråk att vänta såsom följd af den vigtiga fängelsereformens genomförande, icke främjas derigenom att en stor mängd små fängelser efter cellsystemet uppföras, utan tvertom derigenom att de fängelsedistrikter, hvaruti landet indelas, göras hvar för sig så stora, som de möjligtvis kunna vara, utan att lägga hinder i vägen för brottmålslagskipningens jemna och orubbade gång, på det att fängelsernes antal måtte blifva så litet som möjligt. De vigtigaste fördelarne af stora fängelsedistrikter och ett mindre antal cellfängelser skulle, efter mitt omdöme, bestå deruti att de för fängelsereformens genomförande i sin helhet erforderlige cellfängelser erhållas för möjligaste minsta kostnad; att fångarne i många, om icke i de fleste fall, skulle, efter en i enlighet härmed förändrad brottmålslagskipning,, kunna allt ifrån deras första häktande och till dess; straffet vore undergånget få qvarblifva i samma fängelse, hvilket uten tvifvel ej allenast komme att medföra besparing genom minskning uti transportkostnaderne, utan äfven att utöfva ett särdeles godt inflytande på fångarnes moraliska förbättring; att hvarje särskildt cellfångelse kunde blifva på ett ändamälsenligt sätt förvaltadt; samt att det för kongl. fångvårdsstyrelsen blefve en möjlighet aut å samtlige cellfängeiserne utöfva det öfverinseende, som torde erfordas såvida nödig enhet i förvaltningen skall kunna åstadkommas och vidmakthållas. Uppförandet af en mängd smärre stadsoch häradscellfångelser skulle deremot, efter min ö!vertygelse, komma att medföra nämnde fördelar alldeles motsatta olägenheter. Först och främst skulle nemligen kostnaderne för fängelsereformens genomförande komma att blifva betydligt större, samt behof af fångarnes transporterande från cetwt till annat fängelse oftare inträffs, ledande till skada för fångarne sjelfve, och till större årliga utgifter för staten. Men än värre vore dock, om den farhåga jag hyser skulle visa sig vara grundad, den nemligen att, äfven om det lät sig göra att i arkitektoniskt bänseende inrätta de ifrågaställde små cellfängelserne, så att de i nämnde hänseende kunde uppfylla det dermed äsyftade indamälet, det i allt fall icke skulle blifva möjlizt att öfver den stora mängden små cellfängelser osfbrutet utöfva den i strängt kontrollerande allvarliga tillsyn, som, efter mitt omdöme, är oundgängligen nödvändig, såvida cellfängelset icke skall helt och hållet förfela sitt ändamål och i stället gifva anledning tWill de gröfsta oordningar. För konogl. fångvårdsstyrelsen skulle det ock blifva alldeles omöjligt att å den stora mängden af cellfångelser utöfva det öfverinseende, som för! vidmakthållande af enhet i förvaltningen vore nödig. ! De2 inkast, som emot de större distriktfärgelserne till förmån för de mindre blifvit gjorde, eller kunna göras, torde det ej vara lämpligt att här till besva-l. rande upptaga, helst alla dessa inkast lära af sig sjelfva förfalla, såvida det skulle visa sig att grun-j dad anledning icke saknas för min yttrade farhåga,! ! l att den sistnämnda principen, eller den som afser uppförandet af många små cellängelser skulle medföra de af mig antydda olägenheterne, och således ytterst leda dertill, att betydliga penningesummorl. ändamålslöst bortkastades och att sjelfva cellfängelse-! systemet erhölle ett sår, som måbända icke så snart, l! om ens någonsin, åter kunde läkas. Efter min åsigt bör således den för cellfängelsesystemets framgång utomordentligt vigtiga frågan, I! huruvida landet bör indelas uti stora eller uti smål!l fångelsedistrikter först afgöras, innan beslut fattas om sistnämnde slags fängelsers anläggning; och anser jag, till följd häraf, det vara roin pligt att för närvarande i underdånighet afstyrka uppförandet af det föreslagna celifängelset i Kongsbacka, och dettal desto hellre, som, derest, vid en noggrann pröfning af ofvannämnde maktpåliggande principfråga, företrädet skulle anses böra lemnas åt de större distriktfängelserne, det icke lärer kunna ifrågakomma att anlägga något sådant i staden Kongsbacka, som är belägen på endast 2, mils afstånd från residensstaden Götheborgp. Ut supra Ex protocello J. F. H. Husberg. ersten — Red. af Aftonbladet har blifvit anmodad att lemna plats för nedanstående förklaring: