Aftonbladet – 21 maj 1850, sida 3

kolportör i sin trånga blus bortbytte sin trasiga mössa mot en lysande stålhjelm. Fruntimmer buro i sina förkläden spetskulor och amunition derifrån. Lucie höll tvenne hussarpistoler i sin hand. Folket beväpuade sig från topp till tå. Men ännu förskräckligare elementer hade under denna natt uppvaknat. Män och qvinnor, höljda i lumpor, irrade med roflystna fysionomier vid facklornas röda sken mellan de uppställda vapnen, spanande efter skatter och kostbarheter, som de här trodde finnas förborgade. Med bilan i hand uppbröto de kistlocken och sökte guld, der de endast funno bly. Äfven detta bortsläpades af dem. Gevär med silfvereller elfenbensinläggningor, mästerstycken från en förfluten tid, retade deras begär. Det plundrades och röfvades. Den låga stölden hade inträngt jemte folket och skändat denna natts minne. De dyrbaraste trofeer, nationens segertecken, trampades under fötterna, sönderslogos och sletos i stycken, skingrades och såldes. Bland de plundrande befann sig Friedels broder. Han hade lemnat liket för att deltaga. Både bämnd och vinningslystnad drefvo honom. Hans smärta öfver den döde var kort, ehuru häftig. . Nu sökte han vid fackelskecet den betecknade kistan. Några slag med bilan voro tillräcklige för att spränga locket. Der lågo verkligen de omtalade tändnålsgevären för hans blich. Han grep det första och bästa, han kunde, och ilade dermed bort till Saulier. Folket fortsatte plundringen ända till midnatten. Första trumslagen, som förkunnade några infanterikompsniers ankomst, åstadkom husets utrymmande. Det högljudda stojet och larmet hade förstummat; allt var tyst såsom förut. Månen belyste den ensamma, öfvergilna! byggnaden som kort förut varit en skådeplats för det vildaste virrvarr. : DI DEPUTERADE. Samma afton hade nåra bekanta deputerade församlat sig i öfvertribunalrådets boning. Det var hufvudmännen för de olika fraktioner, :f hvilka nationalförsamlingens venstra sida för tillfället bestod. Vi finne här den lifiige, rörlige kaplanen, som . påminte om de galanta abbeerna före revolutionen, anförare för venstra centern, lika skicklig i tribunen, som i den sköna verldens salonger, den Rhenska läkaren, hvilkens organisationstalang prisades af