Aftonbladet – 18 maj 1850, sida 3

visat sig lika otröstlig öfver Rolfs försvinnande, som hon sjelf. Machinarbetaren hörde utan deltagande på den goda gummans prat, derefter stoppade han på sig en liten sparpenning och gick åter ut. Allraförst uppsökte han Maries boning för att inhemta underrättelser. I det välbekanta rummet möttes han endast af kalla, fremmande ansigten. De erinrade sig dunkelt att hafva hört, det en enka med sin dotter bebott rummet före dem. Modren, hette det, bade dött, och dottren hade störtat sig i Spree. Intet mer fick Rolf veta af den goda tvätterskan, madam Werth, hvilken han träffade vid hennes mödosamma arbete. Den goda gumman gret bittert, då hon talade med machinarbetaren om Maries öde. Hon berättade, att Marie genom ett bref till henne testamenterat sin obetydliga qvarlå tenskap. Gud skänke henne den eviga friden och förlåte henne den synd, hon begått! bad hon med bopknäppta händer. Om sjelfva förföraren visste gumman lika litet som hela grannskapet, med undantag af pietisten Kramer, hvilken Rolf väl också uppsökte, ehuru denne af goda skäl för Rolf förteg legationssekreterarens namn. Alla efterforskningar visade sig sålunda fruktlösa, men Rolf gaf ändå icke allt hopp förloradt. Så mycket tyckte han sig med visshet kunna sluta af de obestämda uppgifter, som han erhöll, att förföraren tillhörde de förnämares klass. Den hämnd, efter hvilken han törstade, och som icke fann något bestämdt föremål, försatte honom i ett högst eget tillstånd af vrede och raseri. Hans hat antog en allmän riktning och tröffade alla förnäma, alla rika. De sociala läror, hvilka han af gammalt kände och hyllade, stegrade hans begir att bämnas på ett samhälle, som sårat bonom i hans heligase intressen och beröfvat honom det enda goda, som han ägde och kunde kalla sitt. Lifvet hade icke mer något värde för honom; endast hat och hämnd fästede honom dervid. Från denna tid sökte han, som befann sig i ett oupphörligen upprördt tillstånd, att deltaga i alla de strider, hvilka, såsom han trodde, de fattige måste ända till utrotelse föra mot de förmögne. Med passion störtade han sig i ögonklickets politiska ström och snart ansågs han för en af proletariatets mest beslutsamma förkämpar. (Forts. följer.) r