Aftonbladet – 18 maj 1850, sida 2

BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.) Roman ar MAX RING. SEDNARE DELEN: . WANDA. DÅRHUSET. Det var dock han. Sedan Rolf erhållit underrättelse om Maries död, hade denna fruktansvärda förändring föregått med honom. Samma dag som cen arma flickans moder blifvit begrafven, ville machinarbetaren på aftonen återgå till Marie såsom han lofvat. På vägen träffade honom d.t bref, hvari den förtviflade flicsen meddelade honom sitt förfärliga beslut. Marie skief till honom om sin olyckliga belägenhet i enkla, djupt gripande ord. UtanzZatt nämna sin förförares namn, yppad: hon sitt felsteg. Hon kände sig ovärdig att lefva vid hans sida. Hon försmådde att såsom man rådt henne bedraga en hederlig man och bemantla sin vanära med lögn och falskhet. Brefvet slutade med följande ord: Måtte ni kunna förlåta mig, ädle Rolf, såsom jag hoppas att Gud skall förlåta mig. Måtte ni finna en qvinna, som är eder mera värdig än den arma, olyckliga Marie. Under läsningen af detta bref måste Rolf snart nog stödja sig mot en vägg. Bakstäfverna dansade för bans ögon. Raderna hvimiade sisom en knippa giftiga ormar för bans bestörta biick. Hans kinder bleknade. Förbigående personer sågo förundrade på honom. Än nedströrmade tårarne i vilda floder utför hans ansigte; än bet han ibop tänderna af vrede och raseri. Derefter höjde har sitt hufvud trotsigt mot himmelen och utfor i hotande förbannelser. Ibland skrattade han för sig sjelf isin olyck. liga förvirring. Biodig tankar sköto upp i hans hufvud. Ibans bjern: uppflammade en vild eld, omdansad af gana andar, nte ee ) Se A. B. Ja 83—92, 94, S7, 100—103, 105—108, 114—1153