Aftonbladet – 18 maj 1850, sida 2

utan fel emot rättstalning, nedskrilva sina tankar, äfvensom göra reda för ordbildningen; e) att han vet att redogöra för de 4 enkla räknesätten i hela tal, bråk i allmänhet, och behandla en vanlig proportionsuppgift med noggrann färdighet och kännedom af grunderna för sitt förfarande; d) att han är bekant med geometriska figurer, såväl plana som kroppsliga (solida), med deras vigtigaste egenskaper och med grunderna, på hvilka deras mätning och beräkning hvilar; e) att ban rätt uppfattat de allmänna geografiska begreppen, hafvens och ländernas för bindelse i alla verlsdelar, och kan angifva de europeiska ländernas områden och gränser, deras bergsträckor och flodområden, såsom ock hufvudstädernas läge; f) att han utur historien känner hufvudhändelserna, är bekant med bibliska historien och geografien, som erfordras för den Hel. Skrifts rätta förstånd; 9) att han skrifver en god handstil och är såvida öfvad i bruket af cirkel, lines! och måttstock, att han kan teckna geomeiriska figurer prydligt och noga efter föreskrifna förhållanden; h) att han besitter de nödvändigaste förberedande musikaliska kunskaperna och de till vidare utveckling i musiken erforderliga anlagen. För inträdet på seminarium i Potsdam fordras (korteligen): a) God kroppshelsa och frihet från kroppsliga lyten, till hvilka äfven räknas ovanligt liten vext, närsynthet och bröstplågor. b) Gudsfruktan och fläckfri lefnad. ce) Goda anlag och färd:gheter, bvartill höra god röst och rausikaliskt gehör. d) En grundlig, planmressig förberedelse till seminarbildningen, sördeies genora hjertats och sinnets förädling, genom själskrafternas väckande, öfvande och utvecklande, cch genom ged undervisning synnerligen i religionen, i läsa, i rfodersmålets talande och skrifvande, -i räkna, fsjunrga, klaveroch fiolspelning. Så förberedda äro de elever, som inträda på dessa seminarier, för att der med högst korta ferier genomgå en allvarsam tre-års kurs. Första året fullkomnas grundlaget för sjelfva lärarebildningen, andra året denna bildnings theoretiska byggnad, och det tredje året den praktiska utöfningen eller den egentliga pedagogiska skickligheten. Man torde häraf kunna tänka sig följderna af detta allvar iskollärares beredande för deras vigtiga kall. Visserligen finnes äfven der en mindre, ettårig kurs, men blott för dem, som egna sig åt undantagsskolorna, de s. k. fattigskolorna, som kunna motsvara våra ambulatoriska roteskolor. Jemförom nu dermed förhållandet hos oss (i Skara och månne ej äfven annorstädes?) 1:o organiserades ej seminarium minst tre år före folkskolan, utan liktidigt med denna, hvaraf den oundvikliga följden. blef, att ijogtals skolor voro färdiga, innan ännu en enda eiev hunnit blifva utexaminerad, hvarigenom under de första fyra åren uppstod ett förfärligt rop på lärare, och åter, såsom föijd deraf, ett jägtande vid seminarium, som för lärarebildningen var mindre helsosamt. 2:0 insändes, med kongl. stadgans föranledande, en hop äldre mär, klockare eller skolmästare, som, med hustru och barn i hemmet, hade största svårighet att länge vistas vid seminarium, och som merendels i deras principalers omdöme voro lärda nog förut. 3:09 insändes från församlingarne icke sällan fattigbjon, som man på skolvägen ville göra sig utaf med, lytte och vanföre, som man på skolvägen ville hafva försörjde; men framförallt verkade ropet på lärare och lättheten att, efter slutad kurs, genast få syssla och lön, att en hop drängar, om de bott kunde krita sitt namn, lemnade plog och tjenst, för att blifva skollärare, utan förmåga att bedöma sin inre håg och kallelse, om den ens på förband togs i någon beräkning. Dertill kommo andr2, som utan annan sysselsättning trodde sig här finna en säker ankarplats, efter misslyckade försök på andra vägsr. Nu skulle inträdesexamen hållas, och den hölis med det besked, att understundom tredjedelen eller hälften af de sökande tillbakavistes. Men skolorna ropade på lärare, och lärosalen måste fyllas. Hvad var då den måttstock, hvarefter man hade att gå med afseende på dem, som emottogos? Rörande sökandens religiöst-sedliga förb redelse såde det medförda prestbetyget, att han bade god christendomskunskap (stående term), som ofta betydde, att personen kunde, vare sig monotont eller tröskande, läsa katekesen utantill; samt att han hade ged frejd (stående term), som jemt bevisade så mycket, att personen ej varit för brott tilltalad. Christendomsbegreppen kunde dock pröfvas, men så ej den inre frejden, förrän efteråt. Och huru skulle väl anlagen, begreppen, med någon säkerhet genast kunna bedömas hos menniskor. som ingen bättre undervisning erbållit? Man kunde kanske skrifva läsligt, enligt fordran i stadgan; men deraf följde ej, att man på menskligt språk kuade uttrycka en mensklig tanke, utan efter diktamen med tio staffel på hvarje rad. Man kunde kanske addera, subtrahera, dividera, enligt stadgans föreskrift, men om divisorn sattes till venster om dividenden för den, som blifvit dresserad att ha den till höger, eller omvändt, så var det merendels stopp. Så stod det till med folkskolan i allmänhet, och under sådana förhållanden har seminarium