Aftonbladet – 15 maj 1850, sida 3

God morgon, herr Rolf, eller rättare dålig morgon Ni har begraft er svärmor; Gud vare henne nådig! Hor var en präktig qvinna, litet sträf och egen, men för öfrig en kärngumma, af den gamla sorten. O, den unga verl den är nu helt förändrad, den är förderfvad, så Gud si; förbarmels Hvad då, fru Rumpler? frågade Ro!f den förekom mande frun, som i from ödmjukhet vrängde på ögonen. Hvad då? Jo se bara hvad herr Rolf är nyfiken Kanske pi redan hört något? Den onda verlden har si mycket att säga. Men hvad gör det mi;? Hvad jag ick vet, gör mig icke het. Hur står det till med er fästmi Marie? Modrens död har väl gripit henne mycket? Hon är riktigt sjuk, svarade machinarbetaren i äng slig ton. Ja, hon är mycket sjuk och harlänge varit det. Hoi ser så blek, så sjuklig ut. Men hvem kan veta, hvad de har att betyda? Jag förstår er icke,, svarade machinarbetaren barskt Han tyckte att samtalet blef tråkigt, ehuru han icke fattade mer deraf, än fru Rumplers välbekanta elakhet ty hon var väl känd af alla grannar. Rolf steg derför upp och ville gå. Ah, det är väl icke så brådt heller? utropade enkan som ännu var giftaslustig oaktadt sina sex och fyratio år pJag har ännu ett ord att säga er i förtroende.n Jag kommer igen en annan gång. I dag har jag ickt tid. Jag måste till fabriken. Jag har redan dröjt längre in jag egentligen har lof.n . N Ila med hvi!a, hära herr Rolf. Ja, om jag nu vor så ung och hade en så vacker näbb som lilla Marie, och kunde bedja ömt och smila, såsom hon förstår, då blefv ni nog qvar hos mig, och lemnade fabriken på båten, och läte berr Borsig säga hvad han ville. Machinarbetaren blef allt mer besvärad af den giftaslystna enkans efterhängsenhet och pladder. Ni kan icke tåla Mariex, sade han med barsk och förebrående ton. ,Det har jag länge vetat; derföre, farvä ru Rumpler! D, du milde Gud! suckade den välfödda hökareenkai med hycklande ton. Jag skulle icke låla Marie, Ha