Aftonbladet – 15 maj 1850, sida 2

UTRISES. SPANIEN. I de utländska, men synnerligen i engelska tidningar, finner man berättelser, som äro egnade att sätta utom allt tvifvel, att den unge konungen i Spanien ville resa undan, för att ej vid sin ännu yngre gemåls, drottning Isabellas blifvande nedkomst, enligt spanska hofetiketten, behöfva öfvervara densamma. Resan blef likväl förhindrad, han hemtades och fick arrest på sina rum till dess han lofvade att vara närvarande och erkänna barnets legitimitet. Kort förut hade han i vittnens närvaro ssgt drottningen, att ban ej kunde betrakta sig såsom fader tilt det barn, hon bar i sitt sköte, och ställt till henne den frågan, om hon ansåg honom vara fader till det? Drottningen hade dervid kommit i stor förlägenhet. Men förgäfves. Pater est quem nuplig demonstrant,, säger romerska lagstiftningsvisheten, och spanska lagen är af romerskt ursprung; så vilja ock drottningen och Narvaez, och den tituläre konungen af Spanien måste erkänna det. Frågans rätta betydelse ligger dock i framtiden. Efter detta barnet kommer väl flera, ty Isabella ser ej ut att vilja gå i kloster, och de följande thronarfvingarne skola alla blifva bastarder. Villspanska folket hafva en bastard till konung ?Frågan är li.et obehsglig; men hvarför skulle likväl ej en bastard kunna blifva en likaså god konung som en ikta konungason? Historien lär oss, att Guds nåde ofta hvitat Pi oäkta dynastier. Grundläggaren af nuvarande portugisiska dynastien, Alphons af Braganza, var oäkta son af konung Johan, som åter var oäkåta son af Peter den Stränge med hans mätress, Therese. Den: legitima principen har således der måst göra språnget två gånger, och har dock icke bräckt benen. I Spanien är det dock annorlunda. Då det blef sannolikt, att Henrik IV:s äldre, men oäkte, dotter Johanna år 1474 skulle efterträda sin fader, förklarade spanska ständerna henne offentligt för oäkta och kallade den yngre, Isabella, på thronen. FRANRKIKE. Den 8 Maj framlades för nationalförsamlingen utskottets förslag angående förändring af vallagen. Innehållet var i korthet följande: Valrätten beror af 21 års ålder och genom skattelängderna konstaterad treårig vistelse i valdistriktet. Uteslutne från valrätt i 5 år äro alla de, som blifvit dömde för uppror och delaktighet i förbjudna