Aftonbladet – 11 maj 1850, sida 3

Det obehag som åtföljer den befattning, hvilken vi .Isom borgare äro tvupgne att åtaga oss, äfvensom det ringa gagn vi kunna göra, föranläto oss att inlemna vår inlaga. Att den ej vann kollegii bifall eller kunde föranleda till något åtgörande från dess Isida, smärtar — men förvånar oss icke. I De reflexioner Red. gjort öfver eldsläckningsanstalterna vilja vi gerna underskrifv2, med det unIdantag att de der blifvit kallade Abderitiske. Vi veta att Abdera på sin tid stod i samma rykte som Telge, Kråkvinkel, m. fl. i vår. Att likna de Abderitiska med de visa förordningar, sem utgått från Ikongl. svenska embetsverk vilja vi ej, men då vi ej äro fornforskare kunva vi hvarken bifalla eller bestrida att de der möjligen haft sia förebild. Stockholm den 29 April 18350. H. R. Lund. N. T. Roos. RATTEGANGSoc POLISSAKER. Martlia-Arosin har i dag varit förd till rådstufvurätten från sitt cellfingelse å Låiogholmen för att höras angående den bekär unelse, han din 7:de sist. Mars å fängelset afgifvit. Tillkallade voro det försvunna barnets moder, aktor, stad:fiskal d2 Berg, samt nigra af de afhörda vittnena, Hvarken pigan Johansson eller hr de Borg voro tillstädas, di målet företogs, men den sednoare, som varit hiadr2:d af tjenstegöromål, ankom likväl innan förhandlingens slut. Ordföranden förklarade sig till cn början, sedan hofrättens skri vdse om Martis-Arosins förhörande blifvit upplåst, vilja ha Martin-Arosins förklaring angående den s.k. bekärnelsen den 7 Mars, om han icke hade något att deruti tillägga eller förändra. Den tilltalade svarar härpå blott ett kort nej! Ordf. föreställer honom nu, att ban bör tala sanning, att då hans många berättelser äro hvarandra motsigande och innefatia en mängd otroliga uppgifter, så bör han nu förklara hvad som deruti är sannt el!er falskt. Martin-Arosin svarar icke direkt härpå: Jag har ju gjort så många bekännelser och ingen har blifvit trodd; om jag ru stule göra en ny bekännelse, så skulle icke eller den blifva ansedd för sanning. Jeg tycker det vore bäst, då vittaena afgi? vit sina berättelsor, att jag på crund deraf finge min dom; jag kan ju icke vittna på mig sje ID Ordf.: Det kallas icke att vittna på sig sjelf att säga sanningen. Det är endast dertill jag uppfordrar er. Mariin-Arosin. Då Konzl. Mal:t beslutat sätte mig på Lingholmen på det jag skulle bevänna att jag tagit lifvet sf barnet, och jag gjort denaa bekännelso, så tycker jag att jag kunde få mia dom. Jag vet icke hvad jag skall säga, då man icke tror hvarken det ena eller det andra. Ordföranden. Ni misstager es! Konu. Maj:t har sett er på Lårgholmen icke derföre att Bi skulle bekänna er hafva tagit lifvet a barnet, utan derför att ni skulle bokär sanningen. Mar!in-Arosin. Jag tycker det vore bäst att få sUppa tala någonting alls. Ordf. Men ni är hitförd just derföre atv riskall tala, och tala sanning. Marltin-Arosin. Då jag talada sanning, trodde iegen mig. Ordf. Nå, vill det då säga att den första berättelsen om barnets död var sann? HKartin-Arosin. Jag har icke tagit lifvet af något bara. Ordf. Dat har jog icke heller sagt. Jag frågar: vill det ni nyss yttrade säga att barnet dött af våda? Martin-Arosin. Ja! Ordf. Så berätta då huru det gick till. Marlin-Arosin. Det hr jag redan gjort; jag kan icke säga något vidare. Ordf Trickte ni då sudden så djupt i munner på barnet att det deraf kunde hafva dött? Martin-Arosin. Nej, det gjorde jag icke! Ordf. Svepte ni rocken så hårdt omkring det så att döden derutaf kunnat följa? Martin-Arosin: Nej! Ordf. Nå, skjöt ni lådan så tätt till, så att barnet deruti kunnat blifva qväfdt? Martin Arosin: Nej, icke det heller gjorde jag! Ordf; Ni nekar således att ni haft skulden till barnets död; hvarken har ni förorsakat den genom sudden, eller geaom rocken, eller genom lådans tillslutande ? Marlin Arosin: Jag har förut sagt sanningen, att jag icke afdagatagit barnet, men när det kommer till allmänhetens kunskap, så säger man att jag är förhärdad. Ordföranden påminner nu, att barnet möjligen kunnat dö af våda, hvilket Martin-Arosin bejakar. Ordf. Då ni nu förklarat detta, så vill jag veta hvar ni gjort af barnets lik. Martin-Arosin. Jag vet icke hvar barnets lik finnes.v Ordf. Det tror jag. MHvarken ri eller någon annan lärer nu veta hvar det finnes, men hvar gjorde ni af det? MartinArosin. Jag Jemnade det till den okända qvinnan, såsom jag förut berättat. Ordf. Ni återtager således alldeles er berättelse på Långholmen ? Martin-Arosin. ,Ja; jag gjorde den endast för I att derigenom få ett slut på rältegingen. Ordf. Ni har då nu intet att tillägga eller förändra uti den berättelse, ni här förut afgifvit? Martin. N-jo De närvarande uppmanas ait taga afträde, och! efter en stunds öfverläggning förslarar domstolen, att protokollet för dagen en annan deg skulle i Mar tins närvaro justeras. — Ett nytt tryckfrihetsåital har i dag blifvit anhängiggjordt, denna gång mot det allvarsamma Deagbladet, af en skoarbetare, som påstår.sig hafva blifvit i ett referat orättvist förvexlad med en vanfrejdad person. Utdrag af protokollet, håilet vid brottmälsting med Danderyds skeppslag å lingsstaden i Stockholms läns fängelse den 3 Maj 1850. Uti målet angående för dråp med mera tilltalade