Aftonbladet – 11 maj 1850, sida 3

Modren, som syntes hafva en anivg om Maries olofliga förhållande, hade under sista tiden synbarlign gynnat Rolfs frieriplaner, och gång efter annan enträget uppmanat lottren att simtycka till En förening med machinarbetaren, hvarigenom hon tyckte den snart ensam lemnade dottrens framtid åtminstone blifva tryggad. Marie var icke oväpligt stämd mot Rol. Hon tyckte om den redlige och dugtige mannens säll-hap och bhögakjade honom, såsom han förtjert?. Hans biyga kärleksbetygelser afvisade hon icke med något allvar; men å andra sidan uppmuntrade hon honom i.ke helter till vidare steg. Sålunda sväfvade machinarbetaren mellan hopp och frukjan. Hvarje dag fattade han det fasta beslut att begära ett bestämdt svar af Marie, men alltid felades honom mod att tala i hennes närvaro. Det hade blifvit ett behof för honom att se Henneöch vara henne nära. Om sttoren kom han och satte sig vid hennes sida. Han talade föga och bade endast öga för henne. Han beundrade det tålamod och den bjertlighet, som lickan alltid Visade mot modren, oaktadt hennes ritlka lyrne; han:såg den: flit, hvarmed hon förvärfvede det nödtorftigaste till lifvets uppehälle. Hon nändes knappast ät, blott hon kutde ski:ffa modren någon förfriskning. Machinarbetaren var således ett dagligt vittne till M-ries förtr: fflighet. — Tull och med det bekymmer, som uwer den sednaste tiden vizade sig i hennes bleka, milda anletsdrag; Var i hans ögon et nyti behag Förrådd icke hennes sjukliga utseende deltagande ör modrenslid:nden? Hvad under då att meachinarbetarers kärlek tilltog med hvarje dag, att han icke kuud2 tänka sig någon Lögre lycka än att en gång kunna få äga denna skatt. De känslor, hvilka han af blyghet förteg inför Merie, kunde han icke dölja för modren. Med förtju ning talade han vid henne om Marie; han öppnade sist hjerta för den sjuka modren och gaf fritt lopp at sina önskvinger och förhoppningar. D:n sjuka qvirnan, som ouktsdt ellst:ähet och: knarrighet älskade sitt barn såsom en moder och såg sitt lifs slut förestå, upptog med välbehag machinerbetarens förklaringar. Hennes största bebymmer var ju dottren, som hon kulle lemna utsn hje!p, utan stöd, (Forts. följer.)