ling. De voro intagna af Dörners frimodighet, af den hän gifvenhet som han visat för folkets sak. Presidentens klocka, som ljöd högt öfver hela salen tillkännagaf att förhandlingarne åter skulle begynna. Er talare, som åtnjöt den största popularitet, hade bestigit tri bunen. Han väntade till dess det sorl lagt sig, som råde i hvarje större församling, innan den, efter att hafva blif vit upprörd såsom det svallande hafvet, återfått sitt van liga lugn. Under denna tid sväfvade ynglingens djerfv blick öfver församlingen. Han var knappast nitton år oc! dock utöfvade han ett stort herravälde öfver män. Redan på gymnasium hade han med bestämdhet utta lat sig för den republikanska statsformen. Hans uppsat härom föll i auktoriteternas händer och hade den verkar att han då blef relegerad. Hans fader, sedermera en be kant frankfarterdeputerad, som satt på yttersta venstern hade före Mars varit svårt förföljd och i det s. k. Haus vogtei måst undergå en långvarig undersökningsarrest. So nen kunde icke förgäta dessa regeringens synder, och ti digt vaknade i hans hjerta ett vildt hat mot despotismer och tyranniet. Revolutionen fann honom i Berlin såsom student. Med häftig passion störtade han sig i dess ar mår; han omfattade den med glödande kärlek, såsom sir flicka, såsom en högt älskad qvinna. Med blind fanatisn hängaf han sig åt den nya rörelsen och hänförde hoper genom sin djerfhet, sin häftighet. Han hade förklarat sig för den sociala republiken och utöfvade derföre ett betyd ligt inflytande på de arbetande klasserna, hvilka betrak. tade hans ord såsom orakel. En tidning, hvilken han ut gaf under namn afder Volksfreund, representerade denn: rigtning och predikade det nya evangelium i ett uppvig lande, blodigt språk. Innan han öppaat sin mun, utbröt ett högt bifailsju bel bland mängden, så snart han visade sig. på tribunen Talaren bugade sig kueppast märkligt. Han varredan var vid sådana hyllningar. Han uttalade i skarpa ordalag sir mening om de förestående valen. Han vredgades deröfve; att folket icke stått på sig och genomdrifvit direkia urval. Han ådagalade penningens makt, möjligheten af mutors inverkan. Han rasade mot bourgeoisien, mot det fega tröga borgarefolket, som icke utfört revolutionen, men ick