Aftonbladet – 8 maj 1850, sida 2

Nn siga, nyrakade skägg, det enda som han vunnit på Marsrevolutionen. Utan att känna sin granne, utvecklade han sina åsigter helt ogenerad. ,Salis har rätt. Endast byråkratien är skuld till all olycka. Eller hur? Geheimerådet, som just nu skulle taga sig en pris, höll bestört gulddosän i sin hand. Om ni tillåter, bad skräddaregesällen med lysten blick. Var så god! svarade geheimerådet förvirrad. Begge snusade. Geheimerådet nös. Se der!, anmärkte skräddaregesällen fiffigt; hvad jag har sagt, måste vara sannt: nu nös ni på saken. Geheimerådet kände sig emedlertid ändå icke öfvertygad af detta slående argument. Tvenne, afsigkomna handtverkare resonerade vid ett glas weissbier om klädmäkleribodar och den skada som derigenom uppkom för deras stånd. Jag gifver icke min röst åt någon annan person, än en som menar ärligt med handtverkerierna, utropade den ene. Det vore bäst att vi valde bland oss sjelfva. Jag bar redan tänkt öfver, hvilken jog ämnar rösta på,, sade den andre. Nå säg ut då! På nvem?, ,Hvad säger du om min bror? Han är en berest man, har varit i Schweiz och i Belgien och känner sakerna i botten. Han vet hvar skon klämmer. Åt en skomakare ger jag aldrig min röst. Det måste vara en af vårt yrke. I nödfall kunde jag väl gå sjelf. De tre thalerna om dagen skulle göra min fattiga själ godt.n I ett hörn stod en student och sökte ur historien bevisa en gammal kapitalist, som nyfikenhet och brist på annat tidsfördrif ditlockat, att republiken var den enda förnuftiga statsformen. . ;Themistokles, Perikles, de största statsmän, de största bjeltar, de mest utmärkta konstnärer lefde i republiker. ,Ja det der låter visst mycket bra. Jag är också demokrat, men bara ingen republik! Ingen republik, förstår ni mig? var kapitalistens enda svar, hvarefter studenten slutligen lemnade honom, anseende den gamle mannen för en bornerad Weissbier-Philister.