Aftonbladet – 7 maj 1850, sida 2

nn — AA Ni skall väl hålla tal i klubben? frågade den sköna Lucie. Jag känner mig ännu svag, svarade Dörner. Dessutom tror jag knappast att jag så snart kan öfvervinna min skygghet för offentligheten.n Det ger sig snart, sade agitatorn. Man måste någon gång börja. Att tala, tala, det är hela konsten för att erhålla allt af detta folk.s Jag ville bra gerna höra ers, sade agitatorns fru smickrande. Jag skall i alla händelser presentera dig i klubben såsom barrikadhjelte. Naturligtvis helsar man dig med dundrande applåder; derefter måste du tacka. Som du finner, går hela saken af sig sjelf. Har du blott talat en gång och vunnit bifall, så skall du sedan känna behof deraf. Hör på, hvad säger du, om vi till och med gjorde dig till deputerad ? Du drifver blott gyckel. Nej, jag menar verkligen ärligt med dig. Jag har alltid varit din vän och hyser mycken aktning för dina förtjenster. Låt se, vi hafva ännu tolf å fjorton dagars tid; och så vidt jag vet, kunna ännu sex till sju kandidater tillsättas af oss. Om du förstår att väl nyttja dessa dagar, kan du ännu blifva vald på något ställe. Naturligtvis icke i Berlin. Här äro våra kandidater redan bestämda, men i landsorten. Klubben utöfvar betydligt inflytande. Tillhör du den väl med lif och själ, så sörjer den nog för dig. Jag sjelf bör icke föreslå dig, ty jag vill icke dölja för dig, att då finge du emot dig hela den Hippelska fraktionen, som icke är utan inflytande. Den store kritikern med sitt anhang föraktar mig, liksom hela verlden.n Hvem menar du nu ?n Gå till Hippel, der får du se honom, den förkroppsligade kritiken, den inkarnerade negationen, det suveränaste föraktets man. Han hatar mig emedan han jär och skall blifva impopulär i trots af sin vetenskap. Hvad gör det? Jag skrattar åt honom. Men hans högmod är verkligen odrägligt. Mina herrar, förgät icke pligten för prat,, sade Lucie