Aftonbladet – 6 maj 1850, sida 3

ler derföre, att den icke anser det så? Hafvsa de maktägande låtit afskrämma sig ett medgifvande; som icke grundat sig på någon förnuftig förutsättning? eller hafva de delat med sig något, de ej haft rätt att ensamme behålla och ej kunnat behålla? Blott en enda väsendtligare sak återstår, hvarom vi hafva otaladt med ,insändarenp. Han anser sig hafva ertappat oss insnärjda uti en svår motsägelse, i det vi på ett ställe sagt, att de öfverlägsna krafterna, förståndet, bildningen, erfarenheten; talangen böra finnas i styrelsen,, men på ett annat ställe, att pblir det åter (hittills är taladt om lärdomen) fråga om den allmänna bildningen, den ömsesidiga erfarenheten, den praktiska dugligheten, så ligger påtagligen öfvervigten på majoritetens sida., Jo! bäste insändare! det torde äga sin riktigbet både det ena och det andra. Vi bedje endast insändaren, skilja mellan den egentliga lärdomen och den allmänna bildningen, samt erinra sig, att vi mot den politiska minoriteten, hvarom vi haft skäl att anse insändarens egentligen tala, satte en annan minoritet, som alldeles icke är obetydlig till antalet och som vi ej kunna skilja från folket utan snarare anse utgöra folkets kärna. Lärdomen må tillerkännas den politiska minoriteten, ty den rår om akademiernas konservativa majoritet — men den allmänna bildningen är vida spridd, den utgör icke denna minoritets monopolium. Den allmänna bildningen, fördelad på många, får ett betydligt samtaget innehåll, då antalet a! dem, som äro bildade, för och genom många särskida yrken är betydligt, och erfarenheten blir mångsidigare, ju flera de äro, som insamla den. Vi hafva nu fullgjort den ofta nämnde in: sändarensi A. P. fordran att närmare förklars vår mening, och vi hoppas, att det skett med den klarhet och oförställdhet, att ej insända. ren längre skall missförstå oss. Vi bjuda honom derföre farväl och vända oss hädanefter mera direkt till fortsättningen af vår betraktelse. (Forts. följer.)