Aftonbladet – 4 maj 1850, sida 3

man aldrig sett till? Hvarken i någon klubb, eller i någon församling får man se en skymt af dig. Du tycks icke ha lust att befatta dig med politikenx. Jag är i dag ute för första gången; jag blef sårad vid barrikadstriden, träffad af ett sabelhuggp. Åbh, det har jag icke hört förr än i dag. Nu är ju din lycka gjord. En barrikadbjelte, en martyr för friheten! Om folket, som här gapar på oss, visste det, så skulle man bära dig i triumf på sina händer. Jag tycker icke om sådana ovationern. Åb, du får vänja dig dervid, raska pojke. Du tror icke, att det med tiden blir oss ett verkligt behof. Det är ett nytt behag, ett nöje, hvarpå jag ännu ieke blifvit mätt. Hvad vill man mer? Ett sådant rus är lika godt som något annatx. Jag känner mig så främmande i denna nya verld. Jag är till mods, som om en trollkarl under sömnen förändrat allt omkring mig. Ofta förekommer det mig ännu, som om jag ännu låge i den djupaste sömn och allt omkring mig vore endast en drömv. Du har alltid varit en drömmare, kära Dörner; men vår tid är minst skapad för drömmeri; du måste blifva praktisk och gripa dig an. Den raskaste kormer först fram. Hvart ämnar du dig emellertid nu? Jag ämnade besöka min gamla boning, men ville dock först se Berlin i sin nya gestalt. Jag är ännu något svag, derföre har jag bär en -vän som ledsagar mig, machinarbetaren Rolf. Arbetaren framträdde modest och tryckte den store ogitatorns hand, som utsträcktes mot honom. Dugtiga gossar hos Borsig! sade folktribunen, i det han med en Napoleons hösdragna nedlåtenhet klappade machinarbetaren på axeln. Rolf kände sig högligen smickrad genom denna helsning. Agitatorn fortfor: Arbetarne hafva alldeles på egen hand utfört hela revolutionen; derföre är det oek billigt, att de skörda frukterna af sin uppoffring. Arbetsklassens vilkor måste förbättras. Vill bourgeoisien ha frihet, så bör den ock gå in på att uppoffra något för dem, som kämpat för den. Eder arbetslön är bra klen. (Forts. följer.)