Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 4

mu— —--X MMMM MM Minne vid vice Notarien Lars Lundborgs vådliga död i Stockholm den 12 Mars 1850, 99 år gammal. The grave covers every defect, exstinguishes every resentment. 0! graf, du öppnat mild och ljuf ditt sköt Då ingen hoppets stjerna lyste; ? Ren dödens häörold offret till sig slöt, Som ej för döden, blott för lifvet ryste. Nu ligger liljestängeln bruten Utaf vårens sista aftonvind; Nu är blicken på den äd!e sluten Vestanflägten purprar ej hans kind. Kanske en vän strör blommor uppå graf Ss P gra ven, Fuktade af saknans offertär; y Der en yngling nedlagt vandringsstafven, Då hans själ lycksaligheten når. Fader! moder! sörj ej utan hopp! Fast er enda tröst försvunnit; Han har slutat nu sitt segerlopp, Lidit, stridit och i döden vunnit. Bed och hoppas om ett saligt möte Ofvan skyn, dit ban i förtid gått; Tro, ban bamnat i Allfaderns sköte Dit ban kallelsen så väl förstått .. .-. Ren mången lager klara pannan prydd ; prydde Af ädelbeten fullt hans hjerta var; När stolt och mild förgängelsen ban lydde, Han gick befriad — till en högre schar. I stjernors strålar han sin belsning skickar Och säger: Sörj ej ni, hvars fröjd jag tog! 0! låt ej molnet hö!ja edra blickar ! O! se den engel, som emot mig log! Fast valmostoftet höljde dennes vingar, Hans leenie förtroende ingaf. När tro och kärlek öfver jorden svingar. Skall hopp och oskuld vittna på dess graf. By, Ps. 282SOPHIE SAGER: STOCKHOLM, L. J. HJERTA, Stora Nygatan JA 21.