Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 3

Hvarje stånd vill skörda frukter för sig ensamt. Handtverkaren tror icke köpmannen om godt; den lägre embetsmannaklassen vill gå den högre på lifvet. Alla missbruk, som ägt bestånd i många år, skola afskaffas liksom med ett trollslag. Verlden har blifvit galen på en natt och yrar nu värre, än ni, min vän, gjorde under den värsta febern. Tänk att till och med läkarne yrka på reformp. Jag ville gerna störta mig ut i detta nyvaknade lif, herr medicinalråd, svarade Dörner. Jag tror nog på edra ord alt det i närvarande ögonblick går hög sjö; men det är i alla fall bättre än den ömkliga vindstillann. Jag försäkrar er, kära Dörver; ni skall snart längta efter edert lugna sjukrum, så snart ni fått se detta chaos med egna ögon. Folket är ännu icke moget för friheten. Herr medicinalråd, ni talar alldeles såsom den fadren, hvilken icke ville låta sitt barn bada, förr än det kunde simma. Folket är alltid godt, om det blott bar goda ledaren. Ja, det är just saken det. Hvarje lärgosse uppträder iu såsom talare och dundrar i klubbarne. Den som har len starkaste lungan och den största fräckheten, bir hörd och vinner speletn. nAllt hvad ni säger mig, ökar blott min otålighet. Jag räknar ögonblicken ända till den dag, då jag får gå ut. Bista herr medicinalråd, jag får ju lemna detta rum så snart som möjligt, sedan jag tackat grefven och fruntimmernpa för deras outsägliga ömhet och godbet. Den gamle läkaren skakade på hufvudet och sade: Haf blott några dagars tålamod; pulsen är ännu häfig och går i galoppp. Det är längtan som förtär mig och påskyndar dess sång. Så snart jag blir fri, blir jag också rigtigt frisko. Doktorn log, till balls bifallonde. Han hade fattat ek, mycken kärlek till den unge mannen, emedan hen, som de flesta läkare, låtit gläd en öfver den lyckade kuen förvandla sig till belåtenhet och tillgifvenhet för sjelfva öremålet; hans skarpa öga hade ock hos Dörner upptäckt en ädel karakter. Denna fördelaktiga åsigt bade han flera sånger uttalat för Wanda och den gamla grefvinnan; och runtimmerna väntade med intresse och otålighet konvaescentens första: besök. (Forts.)