Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 3

gelig och olidelig köld och frost (förutom snö och urväder), så at menniskerna bade ondt att bärga sig i stugorna, då full brasa stod på spisen. Många menniskor fruso ihjäl den Vintern, jämväl ock mycken få och får. Boskapen stodo i husen hel hvita af frost både natt och dag; ty der var intet mer än en tödag hela vintren igenom. Bröd, Dricka och annan Proviant frös i sten, fast om det låg vid skorstenen. Ingen Källare kunde conservera hvarken Öhl, Vin eller Brännevin. Fiskarna i hafvet fruso ihjäl; ty hela Östersjön var lagder med flera famnars tjock is, som sedan dref i Sjön mer än halfra Sommaren. Sädsroten i många Åkrar frös bort i jorden den Vintren. De mäste fruktbärande träd blefvo alldeles fördärfvade, och stodo torra. Deruppå fölgde sedan en förskräckelig dyr tid om Sommaren efter, både af land och strand. En tunna Råg kostade 40 Dal. Silf:mt, och var ändå en långan tid intet till fångs för penningar. Af stranden vankade ingen Fisk. Boskaps död var ock på somlige ställen, så at för den orsaken skull många menniskor måste dö af hunger. Kriget emellan Sverige och Ryssland. som hade begynnt 4699, continuerade ännu ganska häftigt. Gud afvände hädanefter sådana grymma syndastraff, och låte aldrig oss och våra efterkommande se en så härd tid mer, för sin käre Sons Jesu Christi skull, Amen. Detta så i sanning vara testatur. Ericus Sandelius. Rättelser: Uti gårdagsbladet, 2:a sidan, 9:a sp., 45:e raden nedifrån. sfår: har: läs: lär. Samma spalt. 44:e