Han kommer sig. Är det ej sannt, min herre, att ni redan känner er bättre? Såret synes verkligen icke vara betydligt. Kölden och blodförlusten hafva åstadkommit en dåning,, anmärkte grefven till Rolf. Bäst vore det, min hederlige vän, om ni toge eder kamrat med er och förde honom hem der han bor.n Men pappa! sade Wanda med modig och behjertande röst. Om ni nu aflägsnar oss, om ni i detta ögonblick visa oss dörren, herr grefve, sade Rolf, som af utmattning hit tills icke gifvit ett ljud ifrån sig, så falla vii händern: på de förbittrade soldaterna och äro begge utan räddning förlorade. För mig begär jag ingen nåd, allraminst af er berr grefve; jag skall genast gå min väg. Jag skulle redar hafva lemnat detta hus, så framt icke omsorgen om mir vän hade qvarhållit mig. Ni ser, att han kan icke res: siz upp. Vill ni köra en sjuk menniska såsom en hunc ifrån er, så må ni göra det; men frukta, att Gud en gång öfvergifver eder, såsom ni nu öfvergifver den Han skapat! Det låg en sjelfkänslay en värdighet i dessa ord, son grefven icke hatle väntat af den simple mannen. Quelel audacel hviskade den gamla grefvinnan då Rol ville aflägsna sig med hastiga steg. ;Godt! sade grefven efter något betänkande, den så rade skall qvarblifva här, jag vill draga försorg om hö nom. Hur kallar hån sig och hvad är ban, arbetare, ge säll eller något dylikt; är det icke så? sHan kallar sig Dörneb och är filosofie doktor, svarad machinarbetaren. Ab, således en litterat mans, mumlade grefven. Under detta samtal hade den sårade ånyo förlorat san sen, hvilket tillstånd denna gång syntes blifva långvarigar än förra gången. Rolf, som såg sin vän i godt förva och längtade efter striden, aflägsnade sig efter en kort hels ning, då han här icke tyckte sig kunna göra någon nytt vidare. En vänlig blick kastade han dock före utgående på den unga grefvinnan, som fuktade doktorns tinninga med eau de Cologne. Äfven den äldre damen hade gåt fram till soffan. Qvinnobjertat är städse benäget för med lidande. Sedan hon hemtat sig från den första förskräc