BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.) Roman år MAX RING. FÖRRA DELEN: MARIE. Den gamla grefvinnan syntes nära att få svimning. Grefven, en hög, vördnadsbjudande gestalt, reste sig från länstolen och utropade förargad: ;Hvem har lofvat er komma in? Fins ingen betjent här, som kan afvisa sådant pack? Hör hit, Johan, Karl! Den unga grefvinnan, hvilken vi redan känna, var den enda, som icke förlorade fattningen. Med sakta röst anmärkte hon: Cher papa! Det är en sårad, måbända en döende, som gör anspråk på vår hjelp., sEn upprorsmakare, en äreförgäten demokrat, sade grefven under fortfarande vrede. En förvillad, hviskade den barmhertiga. Min flakong, utropade den gamla grefvinnan blek. Betjenterna, som emedlertid skyndat in, ilade för att söka herskarinnans eau de Cologne. Hvad är att göra?. frågade grefven efter en kort paus. ,Vi måste göra vår pligt, såsom kristnes, svarade den unga grefvinnan Wanda beslutsamt. V1i skola lägga den sårade på divanen.n . Betjenterna utförde den milda engelns anordningar hvarefter hon tillade: Och nu måste vi låta hemta doktorn, är det icke si Ppappa?n Är du tokig, Wanda? Hvilken doktor vill gå ut p sjukbesök i en sådan natt? . O, OM jag vore läkare! svarede den unga grefvinna förargad, intet kulregn skulle afhålla mig från att gör min pligt; men vi måste likväl skaffa hit bjelp. Den sårade drog en djup suck och slog förundrad up sina ögon Han lefver, han lefver! utropade Wanda med glädje a ) Se A. B. M 89—92, 94, 97 och 400.