Aftonbladet – 30 april 1850, sida 1

då man undantager den sydligaste delen, blifvit sin konung troget, och som aldrig kan representeras af en upprorsregerinpg, hvilken ännu i detta ögonblick söker utbreda i landet den vildaste anarki och härleder sin myndighet från en revolutionär tysk centraloiakt, som alltid varit för Hertigdömet fullkomligt f:immanden. Deputationen protesterar derföre högtidligt emot de Holsteinske underhandlarnes rätt, att andraga eller besluta något som 2ngir Hertigdömet Slesvig; de inlåta sig emellertid icke på huruvida desse kunna anses rättmätiga representanter af Holstein. Slesvigs trogne inne hafva, så ofta de det förmått, uttals minga tusende underskrifter bekr , att det är deras önskan att blifva delaktiga af de fördelar, som konungen lofvat dem i proklamationen af den 27 Mars 1848: 1 den är Hertigdömets åtskiljande från Tyska förbundet och Holstein, samt möjligt nära förening med konungariket Danmark antydt såsom det mål, hvilket i framtiden skall blifva rättesnöret för konungens politik, och detia är den vigska befolkningens önskan och åt: skar ingenting högre än uppbäfvandet af den gamla, olyckliga och i sina följder förderfliga administrativa förbindelse mellan Slesvig och det tyska förbundslandet Holstein; ty det är blott den, som gifvit Tyskland en skenbar anledning att blanda sig i Danmarks och Slesvigs angelägenheter, hvarigenom så stor jämmer och olycka kommit öfver det dyrbara fäderneslandet. Det är slesvigarnes fasta öfvertygelse, att ett förnyande af denna olyckliga förening mellan ett danskt och ett tyskt land, om den ock vore aldrig så lös, endast skall medföra förderf och att de aldrig kunna njuta ro och frid, om ej deras statsförhållanden !genom upphäfvandet af den föreningen blifver rent och klart, i afseende på det i inre strider varande Tyskland: Landet har nog lidit af att vara stridsäpple mellan två krigförande makter och två nationers krigsskådeplats, och de kunna endast i fortfarandet af en sådan sväfvande ställning mellan Danmark och Tyskland motse fröet till nya blodiga krig. De kunna och vi!ja endast tillhöra Danmark, och önska blott att pröfvotiden för det trogna Slesvig snart måtte vara förbi och att frid må vinnas, m. m. Vidare säges, att proklamationen af den 27 Mars 1848 innehåller grunddragen för en lycklig ställning af hertigdömet i den danska staten; men en fruktan antydes, att efter en tid af inre oro, under hvilken de högre och lärda stånden upptändt passionerna och manat en del landsmän till affall, förhållandena svårligen skuile kunna ordnas genom en landtdag, som sammankallades. omedelbart efter freden, . Deputationen frambär derföre den önskan, att Konungen, efter uppnådd fred, ville regera landet — väl i enlighet med nämnde proklamations anda, men likväl tills vidare behålla i sin hand den ärfda suveräna makten cch först låta de utlofvade politiska rättigheterna inträda, sedan genom trogne embetsmäns insättande ordningen åter är rådande i landet. I adressen antydas såsom medel dertill, att de i sin trohet qvarblifne embetsmän från norra Slesvig förflyttas till södra delen, och att i det danskt talande Siesvig danska juridiska kandidater, som äro bekanta med slesvigska lagarne, måtte anställas, likasom om våren 1848, hvilket öfverensstämde med befolkningens önskan. Intill tiden då den slesvigska landsförfattningen anses lämpligen kunna träda i kraft, borde företrädesvis ett komunalväsende införas och en fri utveckling af kommunalförhållandena befrämjas, för att folkets deltagande i hela landets offentliga angelägenheter måtte erhålla en fast grundval. Adressen är undertecknad af samtlige deputerade. En fest var tillämnad för dem tills i lördags; men de kunde ej uppehålla sig så länge från hemorten, utan skyndade tillbaka. Den redan förut tillkännagifna interpellation, som dr: Poulsen gjorde utrikes ministern i onsdags i Folkthinget, motiverades af honom ungefär i samma anda, som den ofvannämnde slesvigska adressen. Statsrådspresidenten svarade: De hit från Holstein ankomna män hafva skriftligen förklarat, att de ej äro afsända från ståthållarskapet, och hafva ej uppträdt med något mandat från någon myndighet eller korporation i Holstein. Det ligger i sakens natur, att regeringen icke med dessa privatmän kan inlåta sig i någon officiell underhandling. Men likasom för öfrigt regeringen anser sig berättigad, att betrakta deras närvaro såsom ett bevis att en icke ringa del af de bland H. M. undersåter i hertigdömena, som kommit att stå i ett olyckligt förhållande till honom, hysa uppriktiga önskningar att befrämja fredens och försoningens verk, så kan regeringen icke påtaga sig ansvaret för att afvisa de försök, som kunna göras till ett närmande. Då Grundtvig frågade om ministeren vid den mer eller mindre: underhandlingen med dessa män eller med ståthållarskapet, ämnade underhandla på några andra grunder än Slesvigs ullständiga afskiljande från Holstein, svarade statsrådspresidenten, att man naturligtvis enlast kunde underhandla på den grundval, som senom konventionen den 10 Juli 1849 blifvit antagen. I Flensb. Corresp. påstås, att ståthållarskapet hemligen låter insända vapen af alla slag Södra Slesvig; samt att i Angeln, signäler lifvit aftalade för att i bast kunna samlas. ochims skall hafva reqvirerat 4 kanoner. Om acobsen har man ingen ting hört; ban tros rara i Kiel; för att begära till sitt biträde en äpnad gendarmkår. FRANKRIKE. Nationalförsamlingen diskuterade deportaionslagen den 18, 19 och 20 April, såsom förr lifvit antydt. Förstnämnde dag antogos de SE I FSE 1 FE VP re FET YA FOR J-SI0E PEAG Rn