Aftonbladet – 26 april 1850, sida 1

fr mt KT TW TR fions chef; men dömt kommendör Garde till 2 och kommendörkapten Paludan till 4 månaders fästningsarrest i andra grad, samt att gemensamt betala rättegångskostnaderna. Konungen har likväl mildrat domen, på det sätt, att Garde får sex veckors och Paludan 3 månaders arrest endast i första graden och i citadellet i Fredrikshavn. I öfrigt stadfästades domen. FRÅNKRIKE. Mellan verkställande makten och lagstiftande församlingen hotar åter en allvarsam söndring att inträda. De halfofficiella och med regeringen i nära förbindelse stående bladen hafva begynt en envis och planmessig polemik mot den lagstiftande församlingen, såsom det redan i går antyddes i ett utdrag af en korrespondensartikel. Moniteur du Soir söker bevisa olämpligheten, omöjligheten af statsmakternas dualitet samt slutligen nödvändigheten att åt verkställande makten öfverlemna hufvudrollen äfven i lagstiftningen. Constitutionnel anser lösningen af de närvarande svårigheterna vara alldeles omöjlig, så länge nationalförsamlingen i sin helhet och särskildt det legitimistiska partiet, de ultrakonservativa och de ultra-revolutionära lägga hinder i vågen för regeringsärendernas gång. Ryktesvis berättas nu åter, liksom några gånger förut, att republikens president är benägen att framlägga en hop radikala reformförslag i populär anda, samt att vidtaga något afgörande steg, i fall de skulle förkastas. Under diskussionen om inrikesbudgeten den 135 April blef understödet för politiska delinquenter, hvari det förberedande utskottet hade töreslagit en nedsättning från 500000 till 300000 francs, enligt ett amendement af Maurin, slutligen helt och hållet afslaget, ehuru sjelfva legitimistchefen Berryer talade för dess beviljande såsom en allmosa, hvilken samhället icke kunde vägra, då det lösslippt de ideer, som förorsakade revolutionerna. Maurin och majoriteten ville icke längre bevilja premier för rebellionen. Till Julioch Februari-kämparne beviljades deremot 115 000 francs (Härmedelst rättas uppgifterna härom i J4 93.) Den 16 April aflemnade krigsministern en proposition om det mobila gensdarmeriets förökning från 717 man till 2400; kostnaden skulle betäckas genom armåens reduktion. En, ledamot af majoriteten föreslog att hädanefter vid allmänna val alltid utse suppleanter för att dymedelst undvika de så ofta förek mmande kompletteringsvalen. I öfrigt fortsatte nationalförsamlingen diskussionen om budgeten. Lon de Malleville hade väckt motion om understöd åt den italienska operan. Raudot,en af majoriteten, kallade denna opera en erkearistokratisk teater, som icke borde betalas med böndernas svett. Paris borde ej företrädesvis gynnas 0. s. v. Lamartine undrade hur man här kunde tala om aristokrater. Naturen erkände blott en enda aristokrati, arbetet och den förmåga, som menniskorna genom sitt arbete utvecklade. Denna vore rättmätig och kunde icke beröfvas Paris, som ej var en simpel kommun, utan en verklig hufvudstad, ett inbegrepp af hela landet. Då detta sednare yttrande, som uppenbarligen gällde valen den 10 Mars och inrikesministerns reflexioner härom (jfr JM 93), helsades med bifall af venstra sidan, men mottogs af högern med knot, så skyndade Lamartine att i energiska ordalag uttala sitt fulla erkännande af hela landets totalsuveränitet. Understödet beviljades med 362 röster mot 222. Schölcher sökte genom ett amendement förmå församlingen, att återkalla sin vägran att understödja politiska delincventer. -Charras begärde namnomröstning, på det att landet måtte få känna dem, hvilka icke anse de båda revolutionerna af 1830 och 1848 såsom rättmätiga. Dufaure protesterade mot denna tydning af församlingens votum, som enligt hans åsigt endast härledde sig från aktning för lagarne och domstolars utslag. Denna aktning var dubbelt nödvändig i ett ögonblick, då de nu gällande institutionerna anföllos från så mångs håll och det till på köpet af tidningar, som ansågos stå i förbindelse med regeringen, hvilket talaren dock för sin del icke ville tro och hvilket inrikes ministern säkerligen skulle vederlägga, om han ville bestiga tribunen. (Sensation. Med de påpekade tidningarne menades naturligtvis Le Napoleon, Moniteur du Soir, Constitutionnel m. m.) : Dufaure slutade med det påstående att församlingen aldrig berört frågan om de båda revolutionernas rättmätighet. (Det väckte ett visst uppseende, att inrikes ministern icke brydde sig om Dufaures indirekta uppmaning. a stormigt uppträde åstadkoms härefter af afbrytande röster, af s. k. ordningskallelser derför och de sålunda tillrättavisade ledamöters uppträdande fö; att rättfärdiga sig m. m. Leon de Laborde, en ifrig legitimist, påstod att nationen aldrig blifvit tillfrågad om 1830 och 1848 års regeringsformer, hvilket åstadkommit allt trassel. . Charras påstod att detta skett. De bhäftigaste ord vexlades och stor förvirring uppkom. Ändtligen uppträdde Joly med en modifikaion af Schölchers amendement, som förkastades med 406 röster mot 205. Den 17 April yrkades åtal mot representanten Laboulay från Elsass, emedan han, som blifvit afsatt från en skollärareplats, derefter utan tillstånd anlagt en privat skola. Prokuatoris från Colmar ansökning härom hänvisales till pröfning af utskott. , Regeringens proposition om 1600000 francs inslag såsom understöd för politiska flyktinsar, hvari utskottet föreslagit en nedsättning ill 1200000, kallade derefter Joly på tribuven. Han bestred reduktionen och förebrådd RR LL AK RA RA AS 2 RV