mer den närvarande epokens likhet med den förflutna Det fjerde ståndet, orärt kalladt proletariatet, framsteg på skådeplatsen..med -sina anspråk och fordrade samma rät: tigheter, som det tredje redan :egdes: . Detta tredje stånd vär icke minäre missnöjdt med der närvarande ställningen, Upplyste i religionssaker, tyckte det icke om ministerens pietistiska riktning; uteslutet från delaktighet i styrelsen riktade det sina vapen mot polis-. och embetsmannastatens absolutism. Efter konungens thronböstigning i ständig opposition mot regentens medeltidsromantiska riktning förenade, sig det tredje ståndet med de-revolutionära elementerna; hvarhelst det tann dem: Anda ju Marsrevolutionenss utbrott; gick derföre liberalismen hand i hand med demokratien. Först efter segren inträdde söndringen. Arbetarnes rörelser understöddes af de liberala; dem hade gesällföreningen på Johannisstrasse att tacka för sin bildning... Fc kupplysningens frön utsåddesraf dem bland de lägre schakten; frisinnade, religiösa och Politiska skrifver aotspriddes; sångföreningar stiftades, hvilka genom sånger skulle uppväcka. det tysk-patriotiska sinnet. Liberalismen och; socialismen; bade; hittills; samma syfte, både gemensamma fiender att bekämpa. . En sådan till bälften Niberval, till hälften socialistisk församling var det, till hvilken vi följa machinarbetaren Rolf. Den; stora! salen var uppfylld medfhändtverksmän, med !itteratörer och studenter. Till och med några välmående borgare, dels mästare, dels köpmän försmådde icke att taga del i sällskapet. Vid de olika borden diskuterades lifligt. Dagens frågor, de politiska händelserna, behandlades till7 största delen i liberal ånda Här och der behandlades föremålen med humor och den egendomliga Berliner Witz,, som sökte framsiälla hvarje sak på den öjliga sidan. Från bord till bord vandrade förstulet karrikaturer, på hvilka vanligtvis en liten med band och tjerna prydd ekorre ) bildade hufvudfiguren. Fett hörn tod en ung man, tätt cmgifven af en åbörarering, och leklamerade en dikt ur Freiligraths Ca ira, ofta afbruten f stormande bifallsrop. ) Eichhorn (ekorre) var den orthodoxe ecklesiastikministerns namn,