billighet upphöja allt, som år hållet i en liberal tonart, det må nu vara så medelmåttigt eller underhaltigt som helst, men deremot nedsvärta allt, äfven det yppersta, som är skrifvet i en motsatt tendens. Med hvad befogenhet ett sådant påstående. blifvit gjordt, deröfver har en upplyst och opartisk allmänhet under en längre följd af år haft tillfälle att sjelf döma. I sammanhang härmed vilja vi nämna, att en pennprodukt för icke längesedan sett dagen, till hvars anmälan vi visserligen icke uppkallas af vårt litterära samvete. Men för att betaga de konservative ända till skenet af anledning att, med afseende på denna pennprodukt, åter framkomma med sin gamla anklagelse mot de liberala, få vi nu fästa allmänhetens uppmärksamhet på nämnde produkt, vi mena de Aphorismer,, som befinnas tryckta i tidningen Tiden,, i M 14 detta år, xom Voteringar, och i JM 25 och 26 ,rörande förändrandet af folkrepresentationen i Sverigev. Orsaken hvarföre vi inskränka oss till en anmälan af dessa aforismer, och i stället för en fullständig analys åtnöja oss med några strödda reflexioner, blir icke svår att inse för den opartiske läsare, som tillika gör sig mödan att i Tiden genomläsa samma aforismer. Men till en anmälan af dessa aforismer börer att påminna läsaren om ett föregående arbete af samma hand, hvilket står i sammanhang med dem. Ar 1845. visade sig i bokhandeln en liten skrift, tryckt i Upsala, med titel af Satser om Lag och Lagstiftning. Dessa satser äro nedskrifna af den för sin dialektiska talang af en del beprisade professorn i praktiska filosofien vid universitetet i Upsala C. J. Boström. Dessa satser: uppmärksammades af publiciteten, ehuru, oss veterligen, ingen tidning: ingick i någon detaljerad. analys -af dem, förmodligen derföre, att aforismerna voro för mycket tidsvidriga för att göra en sådan påkallad, för litet motsvarande tidehvarfvets kultur och medvetande; och man erkände den stilistiska talang, med hvilken de voro nedskrifna, medan man höjde på axlarne åt innehållet och tendensen. : Om man emellertid granskar aforismerna, skall man finna sig föranledd att önska en liten afprutning i berömmet öfver hvad deras dialektiska och formella förtjenst beträffar. Man träffar der nemligen vid närmare påseende en mängd förutsättningar, som icke lätt kunna härledas ur en förnuftig och antaglig princip, jemte språng från det ena till det andra, hvilka hafva föga likhet med en skarpsinnig och koncis tänkares s. k. luckor, som kunna utfyllas med mellanliggande tankar eller tankeföljder af sammanbindande art. Inkonseqvenser saknas ej heller. Sjelfva Tidenx, deri aforismerna äro tryckta, skrufvar sig också litet för den ohejdade konseqvens, med hvilken Tids-partiet i densamma ser simma egna grundsatser genomförda och uttalade. Derföre prisar redaktionen dem väl behörigen, såsom tillkomna till följe af en vetenskaplig uppfattning af den förnuftsenliga staten, och påstår dem bli svåra att vederlägga, välförståendes om man ställer sig på samma grund som författaren, men han varnar tillika allmänheten att icke tro, att dessa aforismer äro ämnade at. gälla för de konservatives program eller deras sista ord. Också känner författaren sjelf med sig, att han icke inom något parti kan finna medbållare, utan: står ensam och öfvergifven; och svårligen lärer han komma utur den trånga cirkel, hvarinom han stannat, såsom det hände. mannen på Polarresan af Tegner. När förf. säger, att detta (hans definition på votering) torde medgifvas af de konservstive, men månne äfven af de så kallade liberala eller — Destruktiva?, så visar han tydligen, att han känner sig ställd utom dem båda. Men att vara ställd icke blott utom tiden, utan till och med utom Tiden — dit aforismerna likväl, under någon prof. Palmblads distraktion, förirrat sig — det kan man i sanning kalla tragiskt, men stolt. De gamle brukade säga om den eller den personen eller saken, hvilken var allmänt känd och prisad, att dess blotta nämnande var dess beröm. I en viss analogi härmed kan man om aforismerna ganska riktigt säga, att deras aftryckande vore detsamma som en kritik öfver dem. Men dessa aforismer äro nog många; den, som önskar se dem, kan få läså dem ide numror af Tiden, dem vi uppgilvit, hvilka numera genom öfvertryck hållas allmänheten sääskildt tillhanda, ehuru eljest inga lösa numror af Tideny få köpas. : Vi önske nu få fästa läsarens särskilda uppmärksamhet på ett eller annat af hvad aforismerna innehålla. Aforismerna 7, 8 och 9 lyda såsom följer: Vid kvarje votering fordras och förutsättes likväl, att rättigheterna äro förytterliga, emedan all disposition af de oförytterliga är uppenbart förnuftsstridig och således fullkomligt ogiltig. Men framförallt fordras och förutsättes att rättigheterna äro de voterandes egna; ty annars blir allt voterande om dem en rättskränkning — en stöld eller ett våld, så vida beslutet verkställes). . ,Det är nemligen en rättslag, som icke tillåter något undantag, att man ej får besluta och följaktligen ej heller ivotera om andras rättigheter, eburu mängden ej vill erkänna den lagen i våra dagar, Sedan förf. uppställt dessa aforismer, vänder han sig, i en not till texten, till professor WingNADEN a SE ER SA Ner NR SE AR TAKE EE