Aftonbladet – 23 april 1850, sida 2

— I tidaingen Upsalav för den 19 dennes äses följande: Nedanstående utsago i Tiden för den 17 lenne: meddelas endast för att exponera densamma för det allmänna förakt, som hvarje nidlögn förtjenar oc från hvilket Tidens utvifvare i detta fall hvarken kan eller bör förskonas, så professor ban än är vid rikets s. k. första universitet. I en artikel om prof. Bergfalks reseunderstöd faller talet på reformsällskaperna och särdeles det i Upsala, hvilket prof. Palmblad gör följande beskyllning: Tidens utgifvare fick personligen röna små extra prof på diskussionens frihet under den nya regimen. De mörka nätterna straxt efter reformsammankomsterna blef han nemligen diverse gånger, under yrans första period, helsed med tjut utanför på gatan, och en qväll inkastades genom hans fönster tvenne för svarliga stenar; dessa bragder biefvo. sedan såsom frisinnighetens triumfer kungiorda i tidningen Upsala och så i Aftonbladet: Förstås av dylika excesser voro helt och hållet ersot reformledatnes afsigt och uträkning, men af den litterära klassen inom sällskapet var man berättigad att fordra ett större vett, litet mer förutseende af följderna, ty ju högre någon stär på bildnvivgens trappa, desto större är hans moreliska ansvar. Det vore wärkvärdigt, om de som just medelst opinionens makt i stormiga tider söka drifva fram sina plener, skulls då och sedermera vara fridlysta inför opinionens domstol: nej, de skola stå till rätta isför somma tribunal, hvilket de sjelfve erkänt som det enda behöriga. För att visa P. hela oförskämdheten af denna dikt, kan vara nog anmärka, att den tid, br P. hörde ropea Pereat Pessimus utanför sin boning och ryktet förkunnade om fönsterinslagningen, fanns ännu icke ens något reformsällskap i Upsala. Emediertid måste man beklaga, att en professor i Upsala för den offentliga diskussionen på ett sådant sätt, att någon anda kan anse den böra besvaras endast med stenar. VESERIRESERSAR VR never sORROREREA