hjordar af bisonoxar, som göra slätterna nära på svarta, borde följa oss på vår väg från Independence, på Santa-Fe-vägen till Bents Fort vid Arkansjöarne. Allt efter som-vi reste för att söka guld, hörde vi gyldene berättelser. Åttatio mil bortom denna punkt skulle vi nå en sträckning af the Rocky Mountainso kände såsom Iaos Bergen; der är ett nybygge af Trapister, hvilka kalla nybygget Green Horn. Vid detta ställe skulle vi lemna våra vagnar samt färdas femtio mil till Iaos guldgrufvor, hvarest Mexikanerne i åratal hafva med blotta hjelpen af en spetsig käpp och en liten panna förskaffat sig allt det guld de behöfde. Om sådant vore förhållandet, hvad kunde icke raska Yankees, med störar, spadar och guldvaskare göra? Ingenting annat än erhålla en fortyn just på detta ställe. Viafsände dit en afdelning af oss och efter att hafva arbetat troget under treveckors tid, återvände de och togo fram sina gyldne skatter, uppgående till sex långa bitar. Ack, hvilket bedrägeri! Californien föll genast 50 proc. i värde hos oss, och vi funno alla att vi hade fått långa näsor. En tröst var det likväl att veta att hundradetals voro i samma dilemma. En annan svårighet hade vi att bekämpa: de gamla bergstrappisterne hade så försvårat Gila-vägen med otaliga hinder, att vi blefvo snart öfvertygade, att vi voro på den oriktiga stråten, undantagandes dem som alltid äro döfva för förnuftet. En väg blef öppnad för oss och snart skiljde sig femton af oss från sällskapet, öfvergåfvo våra vagnar, kastade bort alla sådana småsaker som äro nödvändiga för komfort, skaffade oss en Delaware-indian som vägvisare och vände ansigten rakt på Rocky Mountains, ärmnande att vid S:t Bridgen uppnå den stora Californiska vägen. Jag måste här anmärka att vår backlags-kamrat vid namn Bensen, som ej kunde resa till häst, qvarblef vid trainen, så att värt lag nu bestod af blott Easterman och jag sjelf. — Vår indian förde oss genast i bergen; än klättrade våra trogna packmulåsnor öfver höga berg betäckta med snö i Juli, än nedstego vi i några djupa remnor emellan höga berg, än genom någon täck dal — i dag kunde vi vada genom strömmar — i morgon vara i hetsfagt efter en elg, för att förskaffa o:s dess hud till förfäårdigande af en kanot att öfverfara en ström, för djup för våra mulåsnor. Bisonoxar, elgar, björnar och antiloper skötos i öfverflöd af vår indiska vägvisare och tjente oss till föda. Denna del af vår resa var i sanning storartad; vår väg gick ibland fiendtliga indianstammar; likväl kunde vår lots om aftonen säga till oss: Intet tecken till indianer denna dag, alla kunna sofva i lugn denna natt. Och sådan var vår resa för omkring 35 dagar i Rocky Bergen. En del af vägen hade aldrig förut varit befaren af hvita män och denna del af resan ersätter mig fullkomligt för alla de mödor och motgångar jag utstått sedan jag lemnade Staterna. Vid vår ankomst till Fort Bidger erforo vi att vi voro nära på de sista af den ofantliga emigranthopen på väg till Californien. Från detta ställe reste vi till SaltLake City; utan tvifvel har ni redan hört berättelser om detta ställe, hvarföre jag ej behöfver vidare orda derom. — Från denna punkt till Lawsons nybygge, vid Sacramento, var resan af intet intresse så vidt sceneriet beträffar; vi hade att genomgå ödemarker samt oändliga snår af salviabuskar och ogräs. I anseende till den sena årstiden och den mindre faran för snön, skedde vår resa öfver Sierra Nevada mer nordligt än den öfriga emigrantskarans kosa. Sedan vi öfvergått Sierra Nevada och gjort en dags marsch, träffade vi på Pittströmmen. Här utställde vi en säker vakt, och bestod vårt antal vid detta tillfälle af endast 7. Andra natten af vår kampering vid denna flod, bundo vi våra !astdjur vid en krökning af floden och tillredde våra sängar midt ibland dem. Alla kände sig fullkomligt säkra och begåfvo sig till hvila :som vanligt, men omkring kl. 3 på morgonen blefvo vi uppväckte af min vän Easterman, som med den mest bhjertslitande jemmer ropade: Jag är skjuten! Jag är skjuten! I ett ögonblick voro vi alla på benen och funno min värderade vän dödligt sårad af en pil, som blifvit afskjuten af en indian; och — sorgligt att berätta — lefde han blott 1!V, timma derefter. Vi hade att begrafva vår vän, innesluten i ingenting annat än hens filtar, utan någen ceremoni. Af denna händelse torde ni finna att af mitt lag, bestående af 8 vid afresan från Chicago, är jag den ende som har anländt till Californien, efter att hafva njutit den fullkorligaste helsa sedan jag lemnade Staterna, och, hvad mig sjelf beträffår, ej rönt den minsta olycka under en resa af nära 7 månader. Ni kan sluta att vi uppstämde ett högljudt glädjerop, när Sacramentodalen först utbredde sig för vår syn. Vår ankomst till en af de nordligaste nybyggena skedde den femtonde Oktober. Vi reste sedan till staden Sacramento, ett,ställe vid floden af samma namn och grundlagd och uppbygd på den korta tiden af 4 månader. Jag är här — ni väntar troligtvis att få höra några gyldene berättelser. Alla berättelser som läsas i Staterne hafva utan tvifvel blifvit realiserade. Personer hafva verkligen uppgräft 13,000 dollars inom en eller två veckor. De omtslade öfverdrifna priserne hafva verkligen betalts för några artiklar, och der finnas personer som hitkommit öfver slätterna i år och återvändt fullt tillfredsställda. Mången hade dock återvändt med en förstörd helsa — led åt guldgräfning. Många till och med landstiga i San Fransisco, erfara rätta tillståndet af affärerna, och seende sig beröfvade de vanliga beqvämligheterna, återvända genast hem, och kanhända göra de deri ganska rätt. Men min egen tanka skall ni få. Hvilken som heldst, som har någon ide om Illinoisäför 25 år sedan, kan bilda sig en om Californien i nuvarande tid. Hvar och en får bygga sjelf sitt hus, koka sin egen mat c. c. Grufvorna omkring detta ställe äro femtio mil norr om Sacramentostaden, uti en trakt af landet som är fullkomligt öde hvad vegetationen beträffar. Guld finnes i öfverflöd i landet. Under de tvenne sista dagarne som jag gräft har jag erhållit för 40 dollars. — För närvarande är min helsa ganska god; jag har ett hus och lifsmedel tillräckligt till våren. Jag är glad att jag har kommit hit, och är nöjd. Jag har öfvergått berg, slätter, ödemarker, aktat mig för indianerna och till slut anländt till Californien, sett elefanten och beslutat, att, om helsan tillåter, hafva en dust med honom. Helsningar till alla. Samuel Breck. (Insändt.) Reflexioner föranledda af åtalet emot sjömannen Nilson. Det kan icke annat än bedröfva hvarje samvets