Fru Bohn gjorde en rörelse af förirytsamhet och rodade. Ja, jag talar icke om er, fullföljde fru Werner; mer g har gjort så ledsamma experimenter, min godhet hai å så mångahanda sätt blifvit missbrukad, att jag en gång ör alla antagit den grundsatsen att aldrig göra mig :f med n pant utan betalning,. Förgälves tog fru Bohn sin tillflykt till de mest rö ande ord, förgäfves framställde hon för den känslolösa frur in svåra belägenhet, de förskräckliga följderna för hela lif vet; fru Werner visade dock intet spår af rörelse. Förs fter en längre paus, under hvilken den unga frun gre ch snyftade, syntes ändtligen den hårdhjertade qvinnan notstånd vara besegradt. Eftertänksamt lade hon ett ögon olick pekfingret på sin dubbelhaka, hvarefter hennes ansigt intog en vänligare min. . . Nå nå, lugna er, min unga fru; jag är ingen barbai Ni skall få taga edra skedar. Gråt icke mer, det kan skad: dra vackra ögonn. Fru Bohn tackade redan och log med tårar i ögonen Jag begär inga pengar af eder, icke en gång någo skuldsedel, fortfor fru Werner med hycklande ton. Skri lott en liten biljett till löjtnant von Brillwitz, som ja år diktera för eder. Jag vet att han älskar er och ön skar göra närmare bekantskap med er. Fru Bohn uppsteg förnärmad och lagade sig till at så. Fru Werner drog henne vänligt åter ned i soffan. Ni är ett barn, söta fru, om ni förargas häröfve Gör som ni tycker. En biljett förbinder erialla fallick Lill någon ting. Han vilt blott se er och tala vid e Derpå kan ni ock gå in utan fara. Er man är en girig buk, som nekar er hvarje oskyldigt nöje och genom si sträfva ovänlighet för er förbittrar hvarje njutning af Ii vet. För att kunna få en mantilj måste ni ju sätta wu skedarne och inbilla honom att ni fått den till skänks er moder. Herr von Brillwitz är den skönaste och älsk värdaste kavaljer. Alla fruntimmer i Berlin äro rigtig befängda efter bonom. Jag vet det, ty jag har reda p mycket, jag. På min tystlåtenhet kan ni rikna, och löj nanten är diskret, mer än någon annan karlm. Ännu gjorde den unga frun motstånd och ville ick