Madam Werner log, då hon märkte Friedels icke ogrundade misstanka. Älven falska sedlar hade ofta gått genom bennes hand. Mannen aflägsnade sig genom en annan dörr, än den genom hvilken han inkommit. Ett annat besök tillkännagafs genom flerfaldigt bultande. En bestöjad dam. i elegant klädning inträdde. Skyggt nedsatte hon sig i soffan och kastade tillbaka slöjan, hvilken hade dolt ett fint och intressant ansigte. Hvad förskaffar mig den äran?. frågade fru Werner kort. Den unga damen kunde ej dölja sin förlägenhet. Tvekande framstammade hon: Jag kommer... jag kommer för de der skedarne som jag pantsatt här. Det var bra, fru Bohn, mycket bra; jag behöfver nu mina pengar bättre än någonsin. Jag ämnar dessutom draga mig ifrån affärerna, ju förr, desto heldre. Ni får lof att än en tid hafva fördrag med mig. Min man har bjudit främmande hem till i morgon. Han skulle sakna silfret, om det icke funnes på sin plats. Goda fru Werner, låt mig taga hem det till i öfvermorgon. Nikan lita på min redlighet. Jag skall sjelf bära skedarne tillbaka till eder, så snart jag icke mer behöfver dem. Fru Werner svarade icke. Rädda mig ur den förskräckligaste belägenhet i mitt lifs min man är så häftig, han gör af med mig, om han får veta något af denna affär. För guds skull skona mitt rykte, min heder och var barmhertig. Betala pengarnex, sade fru Werner kallt, xoch skedarne stå genast till eder dispositionp. Jag kan ej, jag kan ej, klagade den unga frun. Jag har icke en enda groschen till min disposition. Har ni icke några anförvandter eller någon vän, som kunde låna er pengar för den korta tiden ? Ack, ingen menniskal suckade den arma frun ;Det var illa det; ty då kan jag icke heller hjelpa er. Jag kan icke riskera mina pengar: det kan ni väl förstå min lilla fru. Jag har så mången gårg I mitt it böfvi bedrager.n.