Doktor Wieselgren och den inre missionen. Doktor Wieselqren öppnade i lördags afton sina örut annonserade föredrag rörande deninre mistionen för ett auditorium af något öfver 150 peroner.. Hvad med den inre missionen bör förstås, ler huru denna som en organiserad institution må slifva beskaffad och verka för sitt ändamål, härom ngick hr W. vid detta föredrog icke i någon försdaring. Han yttrade endast, att det rmissionssällkap, som stiftades på 4830 talet i Sverige, till kristendomens spridande bland hednafolken, omsider äfven hos oss, i likhet med hvad förut i Eagland och Tysklard skett, ledt några varma och nitiske Jesu vänner till ett allvarligt behjertande af de brister i religiöst och kyrkligt hänseende, som förete sig inom vårt eget land, och hvilkas afbjelpande just den inre missionen hede till föremål. Han uppläste derpå en mängd frågor, med hvilkas besvarande de föredrog, dem han nu gick att hålls, skulle sysselsätta sig, och hvilka till en del redan finnes anförda i Dagbladet för i lördags. Bland dessa frågor upptog hr W. under aftonens föredrag 3:ne till besvarande, nemligen: 4. Gifves ej frågor i vår tid, som stå efvan alla partimeningar, lika vigtiga för en hvar? 2. Kräfva icke närvarande tidsförbållanden ett djupare kristendomens inträngande i det borgerliga samhället ? 3. Kunna sockenpresterne ensamt afhjelpa vär tids religiösa kraf? Med bänsyn till den förstnämnda bland dessa frågor visade han, på ett lika träffande och sannt som tolerant och humant sätt, att hvilken olikhet i åsigter än må skilja de serskilda kyrkliga konfessionerna från hvarandra, de dock med hänsigt till det kristliga lifvets vigtigaste frågor alta äro ense, likasom det mål, hvartill de sträfva. är för dem alla gemensamt. — Uti besvarande af den andra visade han äfven lika påtagligt, huru institutioner, som göra tillfyllest för en viss tid, ej göra det för en annan, och satt beständigt vilja förblifva vid dessa institutioner fördenskull är lika vist, som ville man vid midsommartiden åka på släda. Han fortfor derpå att visa, buru till och med hos dem, som — t——L o0mmome sa see IE