ifva sitt bifall; men nästan besegrad genom fru Werners fvertalande ord, och dertill pressad af nöden, beslöt bon, huru försagd cch tvekande, att skrifva de begärda ralerna till löjtnanten. Darrande öfverlemnade hon den opvikta biljetten till fru Werner, som derför återgaf henne le utsatta skedarne. Med en djup suck mottog fru Bohn len dyrköpta panten. Måhända kände hon hela betydelen af detta första steg, som tycktes rycka henne ur den ugna kretsen af hennes husliga lif för att kasta henne ned i förderfvets mörka afgrunder. Mindre vigtiga voro de följande besöken som fru Werner emottog: några ruinerade spelare, förstörda fruntimmer och fala embetsmän. Slutligen blef också legationssekreteraren insläppt och af den kloka frun mottagen med den uppmärksamhet, som hon endast plägade kosta på sina bästa kunder. Sedan Karl för henne yppat Maries betänkliga tillstånd och i -mickrande uttryck bedt om hennes råd, funderade fru Werner några ögonblick. Marie på Niederwallstrasse? frågade hon efter en paus. Hon lärer icke låta afspisa sig med pengar. Jag känner flickan, en romanbjeltinna, en finkänslig prinsessa. Det var en värre sak. Modren är också stolt och anser sig för något battre än hela den öfriga verlden. En lycka att hon är sjuk och icke kan bråka. Utan skandal lärer dock saken icke aflöpan. Just derföre har jag vändt mig till er. Jo, så är det; så snart ni unga herrar begått någon dumhet, så skall Wernerskan hjelpa sakenn, sade frun leende, i förtrolig ton, men förut tillfrågas hon icke. Nå, nå, jag skall göra hvad jag kan. Jag vet hvart ni vill, högt, mycket högt. Det tycker jag om: Ni är en vacker karl, en elegant karl, och grefvinnan är å sin sida äfven det bästa partiet i Berlin. Legationssekreteraren blef rigtigt bestört, då han i denna frus mun fick igen sin hemlighet, hvilken han trodde vara förborgad för hela verlden. Grefvinnans namn, uttaladt af sådana läppar, blef i hans ögon vanhelgadt derigenom. Hans förlägenhet undgick icke Wernerskans spejande öga, som stolt cch hånande tycktes njuta deraf. Ja-ja, hr legationssekreterare, jag är icke så dum bel