Aftonbladet – 20 april 1850, sida 1

de andra i gårdagsbladet omnämnde personer, som skulle söka bilägga tvisterna emellan Danmark och hertigdömena. Man tror, ati deras mission icke lyckas, derest holsteinarnue icke afstå från sina fordringar på hertigdömenas förening; de lära nu endast vilja erkänna personalunionen med Danmark. Bestyrelsekommissionen i Flensburg har afsatt amtsförvaltaren Ketelsen och konstituerat v. Ho!stein i bans ställe. Den af kommissiosen, i Eckernföhrde konstituerade tuilförvaltaren Raede!, har icke kunnat öfvertaga emb2tet på grund af borgarnes motstånd. Klagomålen från Angeln öfver amtman Jacobsens der utöfvade tyranni fortfara och flera flyktingar hafva ankommit till Flensburg. På den slesvigska föreningens i Angeln begäran hafva norska trupper dit inryckt och besatt linien från Steinberg till Grundhof. I nästan alla berlinerbladen berättas, att f. d. generallöjtnanten Willisen hemligt begifvit sig till Kiel, och utan att inhemta preussiska regeringens samtycke öfvertagit befälet i Slesvig-Holsteinska armeen; så att ett åtal emot honom lärer komma att anbefallas. Emellertid står detta icke att läsa i de hitkomna numren af Berliner ÅAnzeigers, utur hvilken de uppgifvit underrättelsen vara hemtad. Det ser således ut, som hade regeringen låtit återtaga uppgiften i de sist tryckta exemplaren af detta officiella blad. FRANKRIKE. Piötsligen och oförväntadt höll Ludvig Napoleon Bonaparte stor revy på Marsfältet den 11 dennes och utdelade 23 bederslegionskors; han skall i allmänhet hafva blifvit kalit mottagen. Bulletin de Paris, tror att efter nästa val i Paris (den 28 April) skall man mö ligen få följande minister: Changarnier, Mole, Montalembert, Lon Faucher och Persigny såsom polisminister. Nationalförsamlingen antog d. 11 dennes ett amendement angående den Avignonska jernvägen, enligt hvilket fulländandet af de båda återstående jernvägssträckorna skulle öfverlemnas till tvenne olika bolag och regeringen nödsakas att omarbeta hela sitt förslag. En korporal vid namn Auguste Bernard har genom dagordre fått offentligt loford af krigsministern för den hurtighet, som han ådagalagt den 20 Mars vid ett tumultuariskt uppträde i Besancon, der han arresterat rörelsens hufvudman, som bar en röd fana, hvarefter de öfriga upproriske flydde. Franska tidningar innehålla nu den upplysning, att de upproriske utgjordes helt simpelt af fyra glada timmermän, som satt en röd näsduk på en rörkäpp och sjöngo några patriotiska sånger. Den arresterade hufvudmannen ställdes följande dagen på fri fot, utan vidare ansvar. Myndigheterna i Rouen ha den 5 April förbjudit uppförande af Juif errant. Detta föranledde följande dagen ett häftigt teatertumult, som slutade dermed, att militär besatte hela teaterhuset. Från Paris skrifves den 11 dennes: Medan det socialdemokratiska partiet städse visar sig allt mer enigt, stridsfärdigt och säkert om segern, vill det icke lyckas den s. k. moderata majoriteten att åter samla det stora ordningspartiet, till enighet i planer och bandling. I går voro 140 deputerade församlade i Conseil dEtatx, der Thiers utvecklade den närvarande ställningens fara och yrka på kraftiga mått och steg; men hr Berryer, legitimisternas hufvulman, svarade honom att det legitimistiska icke ville å nyo sätta sin framtid på spel. Lika litet blir det något allvar af försoningen mellan presidenten Bonaparte och majoriteten samt sålunda af det starka understöd som den förra skulle få af den sednare. Presidenten och hans minister måste naturligtvis lida mycket genom den konservativa majoritetens upplösning. Sedan nu presidenten, som så länge försökte att icke helt och hållet bryta med venstern, ändtligen efter den 10 Mars gaf efter för det konservativa partiets enträgenhet och framträdt med de högst reaktionära repressivlagarne, lemnas han nu med sina lagar i sticket af majoriteten. Om tryckfribetslagen går igenom, har den undergått förändringar, som göra den helt olika med regeringsförslaget och sannolikt skall äfven deportationslagen komma att förmildras, dels genom upphäfvande af dess tillämnsade retroaktiva verkan, dels genom borttagande af den punkt, hvilken såsom strängaste straffgrad stadgar fängelse på sjelfva deportationsorten. Om soldtillökningen, hvarigenom presidenten ville vinna den lägre militären, är nu icke mer någon fråga alls, och märlagen, hvarigenom han ville försäkra sig om herraväldet i kommunerna, är så godt som redan förlorad. Förgäfves sökte inrikesministern Baroche visa omöjligheten att styra utan den nyföreslagna märlagen; ty den närvarande författninsen stadgade att regeringen skulle ha statsrådets autorisation innan den kunde afsätta en när, och statsrådet ville ailtid ha undersökNing, ianan ett sådant medgifvande gafs,i följd ivaraf ett skadligt dröjsmål uppstode i regeringens kraftåtgärder. Men pröfuingsutskottet var obevekligt. Baroch2 gick då än längre; nan påstod att flera tusende märer voro fienler till allt samhälle, hvarpå utskottets ledanöter med skäl syarade, att om så vore, så vehöfdes vida kraftigare repressivåtgärder, än wvad regeringen föreslagit. Resultatet blef, åsom förr är nämndt, att utskottets majoriet beslöt afstyrka det ministeriella lagförslaet. Minoriteten, som hyllade inrikesminiterns åsigter, utgjordes af hrr de Montalemert, de Brogiie, Piscatory, Mathieu de la Relorte och Boinvilliers I afseende på den avignonska jernvägsfrr