Aftonbladet – 19 april 1850, sida 3

Under sådana ögonblick är dikten den fackla, som upplyser vår själs skymning och visar oss obekanta föremål, ofta vårt eget hjertas afgrunder. Legationssekreteraren var ingen medveten bof; antalet al sådana är i allmänhet vida mindre i verkliga lifvet än i romaner. Den afgjorda skurken, som tili och med förlorat sista återstoden af blygsel, tillstår icke sin ondska och sin föraktlighet för sig sjelf, utan urskuldar sin nedrighet för sitt eget jag. Till och med den mest vanartade menniska söker bevara aktningen för sig sjelf. Alla förbrytare äro fulländade egoister och bedraga ingen mer än sig sjelfve. Ett ögonblick tänkte Karl på den arma Marie, och den röst, som gällde Manfred, förekom honom såsom varande hennes; han tyckte Maries förbannelser sväfva öfver sitt hufvud. Denna tanke försvann dock lika hastigt som den kom. Legationssekreteraren kallade sia betjeut, för att fellända toiletten. Afbruten i den intressanta lektyren om Den Evige, Juden, inkom Francois senfärdig. Annu i yttre rummet mumlade han förargad öfver att sålunda nödgas lemna sin älskling, den redlige Dagob:rt i den stora förlägenhet, som träffat den ärlige soldaten och trogne tjenaren. Medan han göt eau de cologne öfser sm herres händer, tänkte han ovickorligt på fröken de Cardovilles va.kra kämmarjungfrur, hvilka väl vord mindre sköna än deras tjusznde herskarinna, men deremot föreföllo honom vida mer tillgängliga. Hans herre hade emedlertid förjagat alla dystra tankar och fördjupat sig belt och bållet i undersökningen, huruvida han knutit sin balsduk artistiskt, om den bruna fracken borde förediågas framför den mörkgröne. Med välbehag betraktade han sin eleganta figur, som emot honom log utur spegeln mel de förgylda rokokoramernv. En känsla utaf segrens visshet bemäktigede bonom lör ett ögenblick. Klockans ringning i tamburen aftröt Francais och bans erres drömmerier. Knappast anmäld iusteg Berlins Amphitryo, hufvudstadens rikaste bankir, som genom djerfva börsspekulationer på kort tid samlat en omätlig förmögenhet och af den eleganta verldens dandys visserligen bånades och begagnades på ett mindre ädelt sätt, men dock såg sig upptagen i deras kretsar. (Forts.)