— Red. har blifvit anmodad införa följande: Angående sockertullen. Till Redaktionen af Aftonbladet! En insändare, som högst obefogadt gifver sig den vackra benämningen af sanningsvän, har uti en uppsats med rubrik: Socker och Införselförbud, införd uti red:s tidning onsdagen d. 10 innevarande månad, helt ogeneradt till allmänheten framfört det påståendet: att herrar sockerbruksidkare såväl sjelf. pYe, som genom sina skrifvande och talande ombud, under sednaste riksdag förklarat, att, om förbudet ,utbyttes mot den sedermera vordna tullen, så skulle alla sockerbruksidkare i Sverige gå under eller åtminstone skulle de fleste genast nedlägga sinrörelsen. Meniagen, som insinueras med detta påstående, är icke, och kan icke vara, någon annan än den, att sockerbruksintresset skulle vid sista riksdag, under diskussionerne inom pressen och representationen, hafva yrkat och bjudit till att erhålla fortfarande utaf införselsförbudet mot utländskt raffinadsocker. Men det faller sig ej bättre för den sig så kalland? sanningsvännen, än att hela denna insinuation råkar ait vara ingenting mer och ingenting mindre än en grof osanning. Al diskussion vid sednasta riksdag uti sockerfrågan hvälfde sig uteslutande omkring den enda punkten: huruvida införselsafgiften å raffinadsocker borde utsättas till 6 sk. bko per K, såsom af regeringen blifvit föreslaget, eller om den skulle bestämmas till 5 sk. bko per , på sätt uti några motioner vid riksdagen hade blifvit yrkadt. Till allmänna meningens upplysning angående denna punkt, utgaf sockerbruksintresset tvenne skrifter, som utdelades inom utskottet och riksstånden och jemväl till en mängd enskilte medborgare, med hvilka skrifter afsigten var att ådegalägga: dels att den utaf regeringen proponerade införselsafgiften å raffinadsocker, jemförd med importtullen å rudimaterien eler räsockret, ingalunda vore högre utan snarare lägre än i de flesta andra europeiska stater; dels att den ifrån andra håll föreslagna tullafgiften utaf 5 sk. var för knappt tilltagen, när, som sig borde, jemväl togs i betraktande den, oaktadt tulllindringarne vid direkt råsockerinförsel från transatlantiska länder, ganska höga importtullen å rudimaterien, samt sundska tullen, det stora äfventyret och de betydliga omkostnaderne vid direkt, transatdantisk inföfsel, och ändtligen de höga exportpremierna å raffinadsocker i åtskilliga andra, serdeles tvänne, europeiska länder. Hela denna bevisning utfördes med sifferuppgifter och beräkningar, men nägot ord, eller ens den mest åflägsna önskan om införselsförbudets fortfarande förekom icke uti berörde tvänne skrifter, de enda genom hvilka sockerbruksintresset deltog i diskussionerne; och man trotsar den förmente sanningsvännen att uppleta någon enda ordställning som kan tydas ditåt. I riksstånden och utskottet var också opinionen allenast delad i frågan, huruvida tullsatsen skulle bestämmas till 6 eller 5 skillingar, ej om något annat. Om förbudets bibehållande var ej tal. Det är således jemväl en dikt på fri hand, då sanningsvännen ordar om, att det finnes en mängd personer. som kunna bestyrka att detta språk fördes, och att många bland riksdagsmännen, både i bev.utskottet och inom stånden i anledning deraf blefvo obeslutsamme då beslutet om förbudets upphäfvande skulle tagas,. Någon obeslutsamhet angående förbudet existerade ingenstädes; de olika meningarne stridde allenast om tullsatsen af 6 eller 5 skillingar. Såsom bevis på huru )sanningsvännen äfven i denna punkt lemnar sin diktningsförmåga otyglad fart på osanningens fält, beböfver man endast åberopa de flera reservationerna inom utskottet mot dess förslag till tulltaxa, hvaribland ingen enda yrkade förbudets fortfarande, samt de sakrika anföranderne, då utskottets tulltaxeförslag förekom i stånden, utaf åtskilliga svenska industriens nitiske vänner och försvarare, friherre C. O. Palmstjerna, borgmästaren Lagergren, grosshandlaren L. Bergman, m. fl. : BASE NN SSE TSE EST NASN NO ANNES