Aftonbladet – 19 april 1850, sida 1

Deri säges, efter ett loford för Preussens godhet att lemna insurgenterna befäl, samt för detta befäls förhållande, att Preussen i en bemlig artikel af stilleståndet mellan Daniwark och Preussen (ett stillestånd, som Harbou erinrar att insurgenterna aldrig erkänt och påstår alldeles icke binder deras beslut, m. mm) förbundit sig att återkalla generalen och vificerarne, om hertigdömena skulle genom beväpnadt motstånd sätta sig emot vapensrillestånd-:. Denna möjlighet till stridigheter i generalens pligter mot Preussen och Hertigdömena hade vållat att han redan i Juli sistl. år önskat a!gå; men det atböjdes af ståthållarskapet, under hoppet att skiljaktigheterna mellan dess och preussiska kabinettets åsigter skulle utjemnas. Emellertid hade sista tidens tilldrage!ser visat, att ställningen var vida svårare. Det steg tåthållarskapet ansett sig böra ta a, för att arhjelpa den upplösning hvarmed bristen på en regeringsmyndighet i Slesvig (?) hotade, förklarades af preussiska kabinettet såsom ett brott mot vapenstilleståndet, hvilket då birörtigade danska regeringen att yrka Bonins återkaliande och besätta Siesvig med danska trupper. Detta kräfd2 en skyndsam hjelp. De försök man gjorde i Berlin, att arrangera saken, hude misstyckats. Man blef under tiden underrättad att en man af militäriskt rykte, förre preussiske generallöjtnanten v. Willisen var benägen att erbjuda Hertigdömena sin tjenst, och så skedde förändringen. General v. Bonin har redan afrest och meddelat alla preussiske officerare avertissement att hålla sig färdiga 2tt återvända hem. Den nye öfverbefälhafvaren för den s. k. Stesvig-Holsteinska armeen, generallöjinanten v. Willisen, har mottagit befälet och utfirdat en mycket krigisk proklamation, hvari ban säger till soldaterna, att deras regerings förtroende kallat honom i spetsea för dem; att en skön men svår uppgift låg framför dem; att han antagit uppdraget i förtroende till deras ivod och tligtivenhet för den s:ora saken; ett den strid, som derför måste föras, fordrar ansträngning, lydnad och tapperhet. Han lofvar att föra dem; han känner kriget och skall uthålla till sista stunden med dem. För öfrigt är proklamationen vidlyftig; erinrar om diverse krigarens pligter; och skildrar nödvändigheten att uthärda mödor och försakelser. Slutligen uttalar han sig för Hertigdömenas sak och för danska konungens rättigheter, så vida han vill komma till Hertigdömena såsom deres Hertig, icke såsom deras Herre, m. m. He:a Tyskland, heia Europa ser på oss! Vi skola falla, om det behöfs, men obesegrade o. s. v. Enligt hvad ifrån Kiel berättas, skulle en grefve v. Rantzow, prost i Uetersen, som afrest till Köpenhamn, hafva uppdrag att inleda de direkta underhandlingarne med konungen i Danmark. Sedan skulle grefve ReventlowFarwe, synd. Prehn och Momsen afresa såsom underhandlare. Landsförsamlingen har beviljat 6 millioner mark kurant till ståthållareskapet. Engelske öfversten Hodges hade rest genom Altona. Underrättelser från Berlin af den 10 dennes innehålla, att det österrikiska kabinettet nu förenat sig med det ryska och genom en note till det preussiska öppet uppträdt för Danmark, samt i en vidlyftig memoire yrkat hr von Bälows mottagning af förbundskommissionen i Frankfurt. Fregatten Gefion bevakas nu i Eckernföhrde hamn strängare af preussisk militär än förut. FRANKRIKE, Det nya till den 28 April utsatta valet i Paris sysselsätter företrädesvis den allmänna uppmärksamheten. Den 83-årige Dupont (de UPEure) vinner dagligen allt mer utsigt att fåöfverhand såsom socialdemokraternas kandidat. Girardin afsäger sin kandidatur i en förklaring, hvari han måd bitterhet uppräknar allt hvad han gjort för det demokratiska partiet. De moderata, som ännu äro oeniga, befara ett nederlag. Rykten gå åter om förestående ministerförändringar, hvilka väl dock torde bli uppskjutna tills efter valet den 28 April. Odilon Barrot skall sjelf hafva uppmanat presidenten att å nyo kalla Dufaure in i ministeren. Den ministeriella Patrie vill veta att den engelskt-grekiska differensen blifvit fullkomligt bilagd. Pröfningsutskottet har difinitivt afstyrkt det ministeriella lagförslaget om märerna äfvensom alla amendementer. Reforme har blifvit såld till Buvignier, ledamot af berget, som åter ämnar utgifva den. Voiz deu Peuple har åter blifvit seqvestrerad. Proudhon har tagit Cremieux till sin advokat. Jules de Lasteyrie har åter blifvit vald till vicepresident med stor majoritet. Nationalförsamlingen har den 8 April begynt liskussionen om jernvägen till Avignon. Fölande dagen förordade Lamartine denna jernvägsanläggnings utförande genom ett bolag. Je ord hvilka han vid detta tillfälle uttalade not en blind och: öfverdrifven fruktan för soialismen, gjorde djupt intryck. Regeringens örslag, mente han, skulle gifva folket arbete ch göra att de stora kapitaler, som nu låge ästan döda, komme ut i allmänna rörelsen remieux uppträdde mot Lamartine. Resulatet var, att ett amendement af Grevy, enligt vilket staten skulle helt och hållet öfvertaga nläggningen, förkastades med stor majoritet. Den 10 fortsattes debatten, som blef ganska flig angående ett annat amendement åf Darblay tt jernvägarne endast skulle fulländas på den arisiska sidan till. Chålon (sur Saöne). Detta mendement blef dock förkastadt, ehuru icke red betydlig majoritet (358 mot 314). En ledamot, VEspinasse, har gjort motion m förändring af vallagen. j En i; Dario oänose NNderrättalona att Nnifvan