har sålunda blifvit en nödvändighet för såväl de styrande som de styrda, att få obehindradt höra och uttala hvad det allmänna tänkesättet för tillfället innebär — och under det nuvarande stadium afsamhällsförhållandenas utveckling, då den kommerciella och industriella verksamheten väl bidragit, att i den allmänna befrielseandans rigtning afnöta bördsoch ståndsanspråken, samt mildra klassoch korporationsfordringarne, men deremot ännu qvarlemnat ett med svår söndring hotande svalg mellan förmögenheten och armodet, är det af högsta nödvändighet att icke det sednares, dessa mensklighetens oftast oskyldigt förtappade, barn, lemnas åt förgätenheten och förtviflan. Att hindra deras röster höja sig; att tvinga dem till att söka sina organer, sina förespråkare, sina rådgifvare endast ur de förmögnare klasserna, hvilka, man kan ej neka det, till största delen hafva för sina egna fördelar att tacka samme missförhållanden i samhällsvilkor och institutioner, som bringat och ännu bringa andra till alla fattigdomens och nödens vedervärdigheter; att göra all annan hjelp för dessa, än de lyckligare lottades nåd, omöjlig: vore det ej, aut under det maa gaf åt den ena delen medborgare alla upplysningens, iatelligensens och industriens välsignelser, rent af förneka dessa ät andra? Vi kunna icke tänka oss något i vår tid på en gång mera fientligt emot fvlket, mera opolitiskt och uppretande, än att genom en föreskrifven borgen för tidningar uppställa ett i förväg lagdt hinder för den mindre bemedlade, välmenande och vältänkande raedborgaren att utgifva periodiska skrifter: ett hinder, som tillika genom den förhöjning det ovilkorligen medför i sjelfva kostnaden för tidningsväsendet, i sin mån skall försvåra för den stora mängden af folket tillgången till nyttig läsning, möjligheten att följa tidens tilldragelser, vetenskapernas och konsternas utbildning, industriens ståndpunkt och arbetenas och uppfinningarnes framsteg, m. m. Att hämma den utveckling, för hvilken tidningsväsendet nu blifvit ett så mäktigt verktyg, att det numer kan anses såsom dess vilkor, vore att söka sätta en damm för tidens lugna flod. Den skall då öfverstiga sina bräddar och i sin vilda fart öfverändakasta allt, som eljest qvarhållit den inom de naturliga gränsorna. Måtte man ej anse denna varning obehöflig! Den som tror sig kunna utan fara åsidosätta aktningen för hvarje medmenniskas rätt, att begagna offentligheten obehindradt för sig cceh dess likars angelägenheter, han skall förr eller sednare nedkalla öfver sig och sina likar olyckor, som inget ordnadt våld slut ligen skall kunna afhjelpa. Det håll hvarifrån förslaget till detta hos oss nu ifrågasatta, nymodiga, på förhand lagda hinder för tidningsutgifning utgått, har imedlertid en viss märk värdighet. Icke för det att det kommit ifrån:en embetsman, som borde vara svenska folkets målsman, i ordets vackraste och ädlaste betydelse; ty hela verlden vet att han till det embetet kallades emot hela Sveriges borgerskaps och allmoges röst, af adelns och presternas valnämnd samt några vunna bönder i nämnden. Men emedan det framställes af herr Sven Lorentz Theorell. Mången minnes nemligen ännu, huru två fattiga bröder från Vestergötbland för några 30 år sedan framträdde med en tidning, och frivilligt gjorde sig till kurirer för tidsandans framfart i vårt kära fådernesland. Den ena af dem var just herr Sven Lorentz — och som efier hvad vi med temlig visshet kunna försäkra, då hade varit alldeles ur stånd, att skaffa sig 20,000 rdr borgen för sin pegas. Han satt af; om i följd af utfodringens knapphet vete vi ej; men oaktadt ett sådant besvärligt och för den obemedlade säkert kostsamt kautionsvilkor icke då behöfde uppfyllas. Vi betvifla att han blifver lyckligere, då han nu på sin höga plats tror sig kunna lerhän förgäta en af dennas förnämsta pligter, tryckrihetens nitfulla vård, att han vill bortvränga lenna frihets dyrbaraste egenskap, dess allmänlighel. Vi tro, att en ny afsittning måste deraf blifva en följd; och utan önskan, att hr Theorell i sin enskilta ställning deraf skall lida, hoppas vi, att nalionen deraf skall finna sig ännu närmare införlifrad med en fördomsfriare åsigt om tryckfriheten.