Aftonbladet – 18 april 1850, sida 2

handen genom det mjuka svarta håret och begaf sig til sällskapet, som vanligtvis en gång i veckan församlade sif i hans onkels, statsministerns salong. EN MINISTERSALONG ÅR 1847. Efter den förenade landtdagens öppnande hade någrs ministrar sett sig föranlåtne att efter parisisk sed Öppn: salongen och inbjuda de intlytelserikaste medlemmarne a båda kurierna. Det oaktadt ville det Berlinska salonglifve icke lyckas särdeles väl, utan blef såväl i politiskt son socialt afseende långt bakom det franska mönstret. Endas få deputerade besökte dessa offentliga församlingar i mi nistrarnes hoteller och konversationen tog sällan en poli tisk vändning. Salongerna förblefvo liksom förut spiritu ella sällskaper af esthetiserande och thedrickande Berlina re, utan högre betydelse. På den allmänna opinionen få stades der föga afseende, ej heller bildades der någon så dan. Partilifvet fann icke der någon stödjepunkt och der väldiga rörelse, som fattat det preussiska folket efter Fre drik Wilhelm IV:s uppstigande på thronen, blef med et slags skygghet nästan utesluten från samtalsämnena. Konst vetenskap och litteratur förblefvo, liksom förut, de huf vudsakliga föremål, som afhandlades. Endast:sällan händ det, att en främmande diplomat, som då och då besökt dessa sällskaper, gaf sig i något politiskt samtal, som me rörde utländska än inländska förhållanden. Endast undan tagsvis blefvo i vigtigare fall dagens frågor föremål fö konversationen. På sednare tiden besöktes salongern mestadels af ministrarnes anhöriga och vänner, samt högr embetsmän, såväl civila som militära. Bland samlinge befunno sig äfven merendels några lärda universitetspro fessorer, hvilkas namn redan hade fått europeisk rykt barhet. s Ett sådant sällskap, i hvilket man alltid saknade pari sersalongernas brokiga hvimmel och intressanta lif, var äl ven denna dag församladt i justitieministerns våning. E rik eklärering upplyste den stora sal, som pryddes me utmärkta kopior efter italienska målares arbeten, alla till hörande den heliga historien. Längs efter väggarne ut sträckte sig eleganta divaner af violett sammet. Någr