Aftonbladet – 17 april 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Ivgenting tager så i anspråk polismästarnes tid och möda under sessionerna, som förhören angående en persons rusiga eller icke rusiga tillstånd. Vanligen framställes den frågan till ett vittne, om vittnet på den tilltalades tal och åtbörder kunnat förmärka att han, den tilltalade, vid det och det tillfället varit rusig, och lika vanligt följer derpå ett obestämdt svar. Såsom prof härpå må följande, i går hållna förhör reproduceras. En person, A. hade sistl. gårdag varit rusig på gatan. , Trenne personer, B., C. och D. voro åberopade såsom vittnen. ÅA. nekar att hafva varit rusig. Polismästaren (Bergman) till vittnet B: Såg ni om ÅA var rusig i går på gatan ? B: Neej, det kunde jag inte se. Nog hade ban fått sig en sup alltid; men inte såg jag något mera. Polismästaren: Här är icke fråga om huru många supar han hade fått, utan om ni på hans tal och åtbörder kunde skönja om han var rusigp. B: Nej, det kunde jag inte.n Polismästaren: Kora ihåg att ni aflagt er ed på Mt tala sanning. Ni skall således ovilkorligen säga mig bestämdt om karlen var full eller nykter. B: Ja, han hade fått sig en sup. Polismästaren: Var han full således? B: Nej, full var han inte. Polismästaren: Nå, var han nykter då? B: Nej, inte var han nykter inte. Polismästaren: Det vill säga att han var hvarken full eller nykter ? B: Nej inte som jag kunde se. Polismästaren: Gå din väg. Jag förklarar dig för återgångsvittne. Till vittnet C: Såg pi om A var rusig i går ? C: Ja, nog kunde han både gå och stån. Polismästaren: Det vill säga, att ni icke anser en person vaia rusig, om han icke bäres i procession, eller ligger i rännstenen utan förmåga att röra sig ?p C: Nej, det är inte min mening; nog kunde jag se att ban var rusigp. ; Polismästaren: Tager ni det på er ed? C: Ja, det gör jagp. Polismästaren till vittnet D: Såg ni om ÅA. var rusig ? D: Inte kan jag säga att han var plakat; men nog var han lite luriger. Polismästaren: Luriger, hvad betyder det? D: cJo, att ban tagit sig en florsbufva, förstås. Polismästaren: Ni tar då på er ed att han var rusig? D: Jan. — Örebro. Skomakaren Jan Peter Jansson i Grängshyttan, Hjulsjö socken, har den 2 dennes uti rusigt tillstånd tillfogat bergsmannen Hans Hansson vid Grängshyttan ett knifstyng i bröstet, hvaraf dense, oaktadt ofördröjligen erhållen läkarevård, fyra dygn derefter ljutit döden. Jan Peter Jansson, hvilken blifvit insatt å kronohäktet i Nora, har vid anstäldt förhör uppgifvit anledningen till brottet, jemte dryckenskap, varit äldre ovänskap mellan hooom och Hans Hensson. Jan Peter Jansson har förut gjort sig känd för ett mindre godt uppförande, men Hans Hansson deremot varit af ett stilla och fridsamt sinnelag. (0. T.) — Mariestad. På hemvägen från Geneweds mark ned den 9 dennes uppkom vid Nossebro ett slagsmål mellan åtskillige personer, dervid mjölnaren i Kerstinsås qvarn Magnus Andersson blef så illa slagen i hufvudet, att han sanslös hembars och epligt läkares omdöme sväfvar i fara för lifvet. Undersökning härom är börjad, men ej ännu afslutad. (M. W.) — Wenersborg. Uti beslagstnålet emellan härvarande tullkammare och skräddaremästearen J. Ringnår på Trollhättan, afkunnade rådhusrätten sistlidne måndag det utslag, att sedan Ringnr styrkt, dels att flere i beslag anhållne klädesoch tygstufvar varit tagne af behörigen stämplsde stycken, och dels att andra åter blifvit af åtskillige personer inlemnade till bearbetning, och åklagaren fr nträdt det väckta beslagsanspråket, rådhusrätten gillade ett sädant frånträdande, med åläggande för åklegoren att emot qvitto till Riagner återställa de i besleg tagne varorna; hvaremot rådhusrätten fann skäl förordna, det rättegångskostnaderne skulle parterne emellan qvittas. (T. f. W. S: oc L.)