åberopa huru ett af rikets kollegier, nemligen kongl. kommerskollegium, i underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t den 22 December 4842 tolkat just det nu ifrågavarande lagstadgande, som fanns ordagrant intaget äfven uti den då gällande bränvinsförfattningen af den 6 Augusti 1841, dess 56 paragraf. Kongl. kollegium yttrade att, enligt kollegii tanka, den i nämnde meddelta bestämmelse: icke afser andra spirituösa drycker, än sådane, som äro inom riket beredda af inhemska råämnenp. Härvid undantog man endast dessa dryckers inblandning uti punsch, toddy och andra dylika drycker, som ehuru innehållande tillsatts af utländska artiklar, likväl i afseende på sjelfva sammansättningen, måste betraktas såsom inhemska. Kongl. kommerskollegium har härvid med rättvisa och urskillning erinrat sig den gamla vigtiga domareregeln: Den gör emot lagen som gör emol lagens mening, ändock han synes göra som orden lydan. I förhoppning att denna grundsats äfven hos kongl. hofrätten skall göra sig gällande, och då den af kongl. poliskammaren gjorda tillämpning af bränvinsförordningen leder till uppenbara orimligheter, olägenhet för allmänheten och lagstridig inskränkning af ett handelsyrkes borgerliga rättigheter, om hvilkas upphäfvande eller förändrande i sådan rigtning hvarken motion vid någon riksdag, eller underdånig framställning hos Kongl. Maj:t ägt rum; så våga vi vördsamt yrka upphäfvande af det öfverklagade utslaget och befrielse från det obefogade emot oss anställda åtalet. Stockholm den 5 April 1850. L. A. Lamm. — F. A. Rinman. — P. I. Dintler. J. Cederlund. J. Wennerström. Michaelsson Comp. Genom Andreas Möller.