Aftonbladet – 17 april 1850, sida 2

a —— — Uti England har hela pressen nyligen lifligt sysselsatt sig med en fråga, som kan äga ett icke obetydligt intresse äfven för den svenska publiken, emedan föremålet derför till en del utgör ett motstycke till det så kallade Zachrissonska målet härstäd;. Frågan har nemligen varit den, huruvida en Engelsk Officers pligter såsom militär och statens tjenare kunna och böra inskränka hans rättigheter såsom medborgare, och det kan för jemförelsens skull vara af vigt att se, att, huru delade åsigterna öfver styrelse, hushållning, förvaltning m. m. än må vara emellan de olika partiernas organer i England, så förena de sig dock alla till ett gemensamt motstånd, så snart något försök, öppet eller beslöjadt, göres att ingripa uti eller qväsa Engelsmannens grundlagliga rättigheter såsom menniska eller medborgare. Händelsen är i korthet, att den berömde amiralen sir Charles Napier, som under sina relationer med engelska amiralitetet eller flottans förvaltning varit i tillfälle att uppdaga mycken misshushållning derstädes , åtskilliga gånger enskildt hos dess ledamöter lörer yrkat på afskaflandet af en hop missbruk af favoritism eller gammal slentrian, men förgäfves. Han hade nemligen genom noggranna och länge fortsatta iakttagelser kommit till den slutsatsen, att Storbritanniens flotta skulle kunna hållas i lika godt skick som nu, för halfva kostnaden. Vördnadsfullt, men med bifogande af faktiska bevis, framlade han dessa iakttagelser och den deraf dragna slutföljden, först för amiralitetet sjelf; men amiralitetet fann icke för godt att åt hans hushållnings inedel låna minsta uppmärksamhet. Då ansåg han sin pligt som medborgare inträda och denna kräfva hans medverkan att på annat sätt söka undanrödja slöseriet; och som han icke var parlamentsledamot, beslöt han att cffentliggöra sina upptäckter genom tidningarne. Han utförde detta beslut i början af Oktober förlidet år. Men redan den 15 i samma månad förständigades han genom en skrifvelse från sir Francis Baring, förste amiralitetslorden, att han shade gifvit ett för kronans tjenst högst olyckligt exempel, då han, oaktadt sin rang och sin embetsmannaställning, gifvit offentlighet åt sina anmärkningar mot de män, som af Hennes Majestät fått sig flottans förvaltning anförtrodd.: Den skrapande mini stern anmärkte vidare, att bvar och en måste med horom dela högaktningen för sir Charles utmärkta egensksper som amiral, men äfver misstroendet till bans tystlåtenhet (discretion) Amiral Napier såg i skrapans förra del et ministeriellt anfall af sir Francis Baring mo den konstitutionella friheten, och i den sed. nare ett dylikt emot sin heder. Han beklagade sig öfver dem begge i en skriftlig hem: RATTEN NEN ANNES RA ENE RER SN