Aftonbladet – 17 april 1850, sida 2

persona synts på landsvögen och dennes uppmärksambet hade ynglingen skickligt undv kit, genom att dölja sig bakåm några dvergträn innanför staketet. Denna handling, så väl som bans hela uppförande, bevisade, att han väntade något hemligt möte. Slutligen, just när skymningen fördjupade sig i mörker, skönpjdes en hvit gestalt fladdra ned för alleen. Ena minut sednare, och en vacker flicka om aderton år närmade sig stället. Albert, sade den nykomma, då ynglingen tog hennes hand och ömt kysste den; jag kan icke stanna eit ögonblick. Det var med möda jag kunde lemna huset osedd, och min frånvaro bar utan tsifvel redan blifvit bemärkt; hvad vi hafva att säga hvarandra måste derföre fort sägas; hvarför bar du önskat detta möte?a Jag har önskat det, Eilen, svarade han, i.nu qvarhållande hennes hand, emedan jag, förtviflande att vinna ditt samtycke, ingått såsom frivillig i kapten Washingtons kavallerikår, och i morgon aftågar. Kanhända skall du aldrig mer ålerse mig. Jag kunde icke lemna trakten utan att se dig ännu en gång och säga dig ett evigt farväl; och då din faders befallning bannlyst rig ur bans hus, fanns det ingen annan utväg att säga dig mitt farväl än att begära ett möte. Tårarne stego hans åhörarinna i ögonen, men bon bortvände hufvudet för att dölja dem; och för en stund talade ingendera. Ellen, kära Elienn, sade den unge soldaten allvarligt, vill du icke i denna !ögtidliga stuad säga att du älskar mig? Jag hoppades en gång att du gjorde det, men sedan din fader förbjudit mig att besöka er, har du varit mindre vänlig; och j2g fruktar att jag förlorat ditt hjerta — att äfven du upphört att bry dig om mig, nu då jag är fatlig... Hans åhörarinna vände hastigt sitt ansigte emot honom, med en blick af smärtfull förebråelse, som afbröt hans ord. ,Tack för den blicken, Eliens, sade han. Fastäh min faders gods är konfiskeradt, och både han och jag fattiga, är det icke derför, 4