Aftonbladet – 16 april 1850, sida 2

— Morgonbladet har i dag under rubrik Slesvigs ockupation, såsom det uppgifver ur Skånska Posten meddelat en artikel, hvari den satsen framkastas och försvaras, att en sådan åtgärd som svenska truppers ställande, till annan makts disposition, t. ex. nu i Slesvig, helt enkelt är ett vanligt kommandomål, hvaröfver konungen, med inbemtande af vederbörande departementschefs råd, eger att ensam afgöra, äfven om nämnde embetsman finner dessa företag vara af en vådlig rigtning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem utförax. Det är visserligen så, att 8 15 Regeringsformen lemnar konungen sobetaget att ikommandomål, hvarmed enligt grundlagen förstås sådana, som konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten omedelbarligen besörjer, göra det afseende honom godt synesv, såväl å den tillstyrkan) föredraganden af kommandomål vid ofvannämnde tillfälle kan göra, att konungen måtte kalla ett krigsråd, som ock, om denna tillstyrkan bifalles, å krigsrådets till protokollet anförda tanka. Men detta bevisar icke, att sjelfva frågan om krigsmaktens användande, utom rikets gränsor, till an nan makts disposition, skulle vara en kommandofråga. Det är otvifvelaktigt en brist i vår regeringsform, att ingenting blifvit bestämdi stadgadt, angående konungens rätt att på de! sättet, eller emot subsidier använda Sverige: stridskrafter för andra makters räkning; mer icke har grundlagsstiftarne alldeles så lättsinnigt som Morgonbladet, synes föreställa sig,