Aftonbladet – 16 april 1850, sida 2

tumvatrrs — OdaCriore nade han på de onentliga för reläsningarne redogjort; och till sagde författares upplysning vill han här nämna, att redan Fischer afvetat ej blott ett, utan tvenne plexus rsed namn af cruralis, nemligen major och minor. Utantvifvel var det artikelförfattarens fullkomliga obekantskap med namnet plexus cruralis, som hindrade honom att uppfatta och urskilja hvad i examen förekom i afseende på nerven med samma namn (nervus cruralis), hvilken angafs finnas i ljumsktrakten, der den utgår under betäckning af ligamentum poupartiil. Hade han uppfattat detta, så hade emedlertid den med så mycken säkerhet nedskrifna tiraden, att absolut intet nervplexus finnes i och nära ljumsken, icke gerna kunnat framhafvas. Hvad artikelförfattaren yttrar om frågan rörande de arteriella och venösa kärlsystemernas förhållande till hvarandra,, är alltför puerilt att förtjena ett bemötande; men då uppgiften, att svareti gillades troligen emedan det stod så i papperen, innefattar en insinuation, att examen vid Gymnastiska, Centralinstitutet skulle ske efter på förhand meddelade papper, samt följaktligen vara ett tomt spegelfäkteri; är detta något som icke kan undgå enitillrättavisning. Väl har den examinator, som här åsyftas, till lättnad af det muntliga föredragets sammanhållning; ansett sig böra följa det vid akademiska föreläsningar vanliga bruket af skriftliga anteckningar; men agt något på förband uppgjordt examens-schema, med bestämda frågor och svar, icke funnits, derom kan hvilken som helst öfvertyga sig genom förfrågningar kos eleverne, hvilka, såsom stående utom allt subordinerande förhållande till: institutet och dess lärare, icke kunna tilltros äga något intresse i sanningens fördöljande. Insinuationen vederiägges ock af den uppmaning, som gjordes till närvarande läkare att öfvertaga examensbestyret. Artikeiförfattaren kallar visserligen denna uppmaning för formvidrig,, hokus pokus, ,knalleffekt, dumhetp, obetänksam djerfhet samt talar. vidt och bredt om, att de frammanade ej ville kontrollera falsk vara, hade ingen rätt att fiskalisera lurendrejadt gods m. m.; men då här ifrågavarande ämnen just voro de, hvaruti läkare äro nog egenkära att anse sig äga kunskaper tillräckliga för bedömandet af preIstationerna derutinnan vid central-instituiets examina, och den ntgångna uppmaningen var tillräcklig att göra dem till auktoriserade personerpy lärer det vara fåfängt att försöka inbilla allmänheten, det examen var på förhand uppgjord och att svaren skedde efter papperenp. D2 s. k. fakta, hvilka artikelförfattaren tilk allas behjertande(!) offentliggjort, äro härmed genomgångna. och beskaffenheten deraf ådagalagd. Till den fördomsfrie läsaren öfverlemnas bedömmandet af den verkliga kunskapshalten hos den man, som i skuggan icke at Lings lager, men af 2nonymitetens Isis-tempel — står fräckt fram att bedömma och fördömma Lidgs skapelse, Gymnastiska Centralinrstitutet och dess lärare. Innan vi afslute detta svar, må ännu nägra ord tilläggas. Medicinska vetenskapen har i alla tider ägt celebra idkare och ryktbara anatomer. Likväl har ingen af dem under sekler fallit på den tankan, att rörelser skulle kunna användas såsom kurativt medel i sjukdomar. Det var Ling — fäktmästare, icke läkare — förbebållet att göra denna upptäckt samt utveckla den till en ny vetenskap, som, utsprungen ur hans snille och fostrad af hans kraft, redan tills tvingat sig och med hvarje dag skall fullständigare vinna ett erkännande af rang i bredd med öfriga medicinska kunskapsarter. Det må icke kunna nekas, att om gymnastiken gäller, hvad i alla tider gällt om hvarje annan lära eller konst, att, likasom den till en början finnes uteslutande hos sin upphofsman och fortplantas endast genom hans meddelande, den sedermera bäst och säkrast bör finnas hos den förste mästarens lärjungar, så länge de äro till, serdeles dem, som längst och mest pjutit af håns l undervisning och ledning. Man födes lika litet mä Istare i denna som i någon annan vetenskap eller Ikonst, och då gymnastiken är en praktisk vetenskap, läser man sig lika litet till lefvande kunskap deri. IDerföre må anatomen vara aldrig så förtroligt beIkant med hvarje menniskokroppens minsta del, gymnast blir han dock. ej, utan långva.igt studium och tillämpning ej blott af sin: anatomiska kunskap, utan Iderjemte af de mekaniska och dynamiska lagarna. Han kan icke ens dessförinnan vara en kompetent I domare öfver prestationerne vid ettgymnastisktinIstitut. Äfven här måste den princip gälla, som ide I mekaniska yrkena ligger till grund för arbetets förIdelning, neml. att den, som uteslutande sysselsätter Isig med samma arbete, också derigenom kommer till len högre fullkomlighet deri; och den gymnast följlaktligen vara den bästa, som odeladt egnat sig i lång ltid åt så väl de teoretiska studier, som den praktik, hvarförutan, såsom nyss är sagdt, en gymnast icke bildas. Och är det fråga om framläggande i lskrift eller tryck af denna vetenskaps grunder och läror: hvilkens arbete skall då anses för Apokryfiskt leller Canoniskt ? dens, som. gjort vetenskapens stuIdium till sitt lifs uppgift, eller dens, som aldrig egnat sig deråt? Må detta vara ett svar på artikelför-Ifattarens yttrande om Georgiis Kinesitherapi eller dylika apekryfiska skrifter. I Åt homeopathien bar artikelförfattaren i förbigående måttat äfven ett hugg; och den omständighet latt den ende läkare, som inom skandinaviska halfön lutöfvar denna läkemethod, ver en af examinatorerne vid Gymnastiska Centralinstitutet, torde måhända l varit en af orsakerna till det utfall, för hvilket de båda examinatorerne varit föremål. Homeopathien, Ibedömd huru som helst, med blidbet eller ovilja, är, i likhet med Gymnastiken, en sak, hvars uppkomst Jutgör en verldshändelse. Med starka steg gör denna lläkemethod sina eröfringar i hela vida verlden, och lendast en omogen ungdom eller råhet bedömmer såIdana företeelser hos menniskoslägtet, som tillhöra den närvarande epokens utveckling, med ett sådant Ytltrande som artikelförfattarens: homeopather saknas IpGudi lof 1 vårt land att rådfråga,. Är detta ett uttryck af den hippokratiska, eller allopathiska skolans tänkesätt, så är den förutsägelse icke mycket vågad, att le gros bon sens hos folket inom en framtid, som kanske ej är sä serdeles aflägsen, kommer latt tvinga till en annan bekännelse. ; i il Och härmed slut. Må den oväldige, må den inIsigtägande läsaren nu dömma, om det är öfver oss leller vår namnlöse smädare stafven skall brytas. Stockholm den 42 April 41850. Gabr. Branling. P. J. Liedbeck). ) I ofvansagde arbete af Murray läses: Plexus Cruralis. Ita vocatur radicum fasciculus, interdum ex prsm0, sed communiter ex sccundo, tertio et quarto parte lumbali prodeuntium, in nervum cruralem autem demum confluentium. ; Den totala brist på kännedom både om Murrays anatomiska skrifter och hans preparater, hvilken röjes af detta misshugg, anger ock att hr D. — han må vara doktor eller doktorand — icke studerat anatomi i Upsala, likasom hans tydliga Hl nad af allmän (humanistisk) bildning gör det